LEVNADSTECKNING 13 Nobelpriset, hade Selma Lagerlöf talat om den kärlek, som hennes far hade hyst för svensk diktning, och det värde, som han satte på belöningar från Svenska akademien. Vad skulle han inte ha känt för glädje och stolthet, om han hade levat nog länge för att se sin dotter som dess ledamot? - Som en saga kan man säga att Selma Lagerlöfs liv har varit. Den lilla flickan med den tjocka lingula flätan, som gick omkring på Mårbacka och drömde att en gång bli ryktbar genom de böcker, som hon skulle komma att skriva, hur har inte hon sett denna dröm gå i fullbordan! Det såg mörkt ut, när hemmet blev upplöst och fädernegården kom i främmande händer. Men molnen blev skingrade. Sin lust att skriva har hon fått följa. Hennes strävan och arbete har lyckats för henne. Sitt älskade barndomshem har hon fått tillbaka och har kunnat dit återföra sin kloka och trofasta gamla moder, som det blivit henne förunnat att bereda så mycken glädje. Ära har hon vunnit i ändå större mått, än vad i hennes ungdom en kvinna kunde drömma om. Men hon har inte bara lyckats att bli världsberömd: hon är i denna stund — vad som bättre är — älskad, som få författare har varit det. Vi ska önska henne många lugna och lyckliga år, så att hon kan hinna ge oss ännu mycket mer av sina vackra berättelser.