32 LÄSEBOKEN Det är emellertid självklart, att ett så omfattande och så originellt arbete som N. H—n icke har kunnat undgå an märkningar såväl i fråga om innehåll som plan. Så har t. ex. från lärarehåll påpekats svårigheten att medhinna det omfångsrika verket under loppet av ett läsår, medan å andra sidan det från intresserade har klagats över att t. ex. vårt vidsträckta framtidsland, Övre Norrland, blivit alltför summariskt behandlat ävensom att hallänningar känna sig besvikna över att deras landskap icke tycks ha förefallit förf. värt ett eget kapitel. Vad beträffar dessa anmärkningar, så har jag mig bekant, att en förkortad och reviderad upplaga av N. H-—n varit påtänkt, där bl. a. skulle inrymmas den »Sägen från Halland», som återfinnes i Svenska Turistföreningens årsskrift 1911, och hänsyn för övrigt tagas till en del befogad kritik. I fråga om behandlingen av Norrland så torde man kunna våga den gissningen, att det under arbetets gång har synts förf., att beskrivningen av södra och mellersta Sverige hade svällt ut så mycket, att det blev nödvändigt att göra en begränsning. Det har vidare uttalats ett beklagande av att bokens hjälte icke kommer in i någon kyrka, ej får bevista en gudstjänst. Det borde dock vara klart, att själva färdsättet, en resa på fågelrygg och i tomtegestalt, måste göra det svårt, ja, omöjligt för resenärerna att besöka kyrkor, industriella anläggningar, storstäder m. fl. av människor ofta uppfyllda platser. På denna grund är det, som t. ex. rikets andra stad ej kunnat beskrivas. Att ändå förf. finner utväg att låta »pojken» bese varvet i Karlskrona och järnverket i Bergslagerna är ett bevis på hennes uppfinningsrikedom. Men till ett sådant grepp som att låta ett trolltyg, låt vara en förtrollad människa, komma in i en kyrka kunde naturligtvis en uti folktrons lagar så kunnig författare som Selma Lagerlöf ej göra sig skyldig. Pojken får endast höra kyrkklockornas maning. I en skildring av en vacker söndagsmorgon på landet heter det (kap. XXIII): »Överallt hörde han kloekorna ringa. Det ljöd förunderligt vackert uppe i höjden. Det var, som om hela den klara luften hade förbytts till toner och ljud. ”Se, en sak är då säker, sade pojken, ”och det är, att vart jag kommer här i landet, så ska jag alltid råka på sådana här ringande klockor. Och han