SPRÅKET I LÄSEBOKEN 41 dikta sagor» Jämför också uttrycket i folkmun om Karl IX: »en, som kallades herr Karl. Det kanske bör i förbigående påpekas, att alla adjektiviska ord i bestämd form singularis i enlighet med talspråket i stora delar av vårt land också i maskulinum sluta på -a, så att det heter »denna mannen», »den vita gåskarlen», men däremot den vite, när adj. står substantiviskt, jfr s. 76. Vad de i berättelsen uppträdande personernas olika sätt att tala beträffar, så märker man en stor skillnad mellan å ena sidan konung Oskars mera retoriska föredrag och å den andra t. ex. dalkullan Myr-Kerstis av dalfolksuttryck färgade berättelse, vidare mellan den gammaldags kärve Karl XI och den militäriskt uppstramade Rosenbom, dessa båda jämförda med Birgitta och den envisa östgötabonden. Det har blivit i skrift uttalat, att Nils Holgersson själv hela boken igenom borde ha talat skånska. En sådan anordning skulle dock helt säkert ha verkat störande under läsningen av mera allvarliga eller stämningsfulla partier i de skolor, där varken lärare eller barn kunde naturtroget och okonstlat återge den skånska dialekten. Och skulle verkligen alla djurläten tolkas med riksspråk, medan hjälten själv talade sin hembygds mål? Ett överväldigande intryck av vårt svenska ordförråds rikedom och av vårt modersmåls möjligheter, dess bildbarhet och smidighet måste var och en få, som ur den synpunkten fördjupar sig i studiet av N. H—n. Läseboken omtalar ju också föremål och tilldragelser, som tillhöra de mest olika områden: sagan och historien, drömmen och verkligheten, djur- och människolivet. Och genom den rika förekomsten av synonymer och samma ords återkommande i olika ställningar böra barnen helt oförmärkt bli förtrogna inte bara med ordens betydelse, utan också med deras användning, deras böjningsformer etc. Som exempel vill jag i främsta rummet välja sam - mansättningar med ordet gås. Visserligen har man i allmänhet inte någon ymnig praktisk användning just för sammansättningar med detta led, men det är intressant att räkna upp dem som ett prov på vårt språks möjligheter av nybildning. Böjningsformerna