46 LÄSEBOKENS ANVÄNDNING 1 SKOLAN nödvändigt att skjuta in små vädjanden till klassen, skämtsamma frågor ibland, »förståndsfrågor» ibland, allt för att förvissa sig om att timmen inte varit »kun til Lyst». Dessa uppläsningar förekommo med flera månaders, ja, ett halvt års mellanrum, och jag hade den glädjen att finna, att, snart sagt, varenda detalj satt kvar i barnens minne från den ena gången till den andra, så att de kunde berätta vad de förut hade hört om saken. Detta synes ju bevisa, att boken utan alla grundliga utläggningar, »Besprechungen», som tyskarna kalla det, gör sitt verk. Naturligtvis gjorde jag avbrott för samtal över det lästa, t. ex. för att under läsningen av det första kapitlet fråga om någon hade hört skånska talas eller vad som utmärkte den dialekten; om någon hade sett någon skånsk folkdräkt på någon utklädning; hur tomtar i allmänhet sägas vara klädda och se ut eller om barnen hade hört någon annan tomtehistoria; om triäskor och hur det skulle vara att begagna sådana; vad barnen själva skulle ha tyckt om att bli förda omkring och visade på marknader; om de hade sett tama gäss och vildgäss. Dessutom gåvos nödvändiga förklaringar, såsom över »de danska kungligas porträtt, boett, speciedaler, gåskarl, stubbåker, trädesåker, kratt o. s. v. Då Skånes geografi inte av alla barnen var läst, vidrördes av det geografiska stoffet endast Östersjön, Smygehuk, Vämmenhög och Vombsjön, vilka utvisades på kartan liksom resans långt avlägsna mål, Lappland. Att interfoliera läsningen av första kapitlet med några notiser om vildgässen synes mig vara olämpligt. Detta kapitel utgör inledning, exposé, här ha barnen endast att njuta och låta sig ryckas med in i äventyret. Däremot har jag brukat efter läsningen av andra kapitlet för klassen framkasta en förmodan, att den väl gärna ville höra något närmare om de märkvärdiga fåglarna, och så på särskild tid berättat om vildgässens natur och vanor. Det är ju en stor fördel i detta fall för folkskolans lärare, att de undervisa sin klass i alla läsämnen. Jag har sålunda sörjt för att barnen i förväg fått studera några »djur, som leva i vatten», t. ex. gräsanden eller ankan, så att vid lektionen om vildgässen