LÄSEBOKENS ANVÄNDNING I SKOLAN 47 inte alltför lång tid har behövt ägnas åt simfåglarnas allmänna kroppsbyggnad och utrustning. I fråga om allt det okynne och djurplågeri, som pojken hade förövat och som man får reda på genom husdjurens sätt att behandla honom efter förvandlingen, så tillät jag mig inte något predikande för barnen, utan sade endast: »Nu får vi veta hur han brukade bära sig åt.» Barnen skulle naturligtvis för ingen del behandlas som pojkens medbrottslingar, utan fingo i lugn och ro känna sig överlägsna gentemot honom, under det de med honom genomlevde den läxa, som han fick, utan kommentarer, just som förf. har avsett. På grund av denna min här refererade och, som jag anser, lyckliga erfarenhet skulle jag vilja förorda, att läraren läser hela första kapitlet högt för barnen. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att man inte behöver uppehålla sig alltför länge med inledningen på grund av barnens mer eller mindre knaggliga innanläsning. Att — såsom jag har hört det praktiseras här och var — läraren endast i korthet berättar innehållet i de första kapitlen för att sedan börja läsningen någonstans inne i boken, anser jag vara till förlust för barnen. De måste få höra det så konstnärligt utarbetade begynnelsekapitlet i dess helhet. Att barnen eljest i allmänhet prestera en förvånande god högläsning ur N. H—n, torde vara ett faktum, och skälet ligger uppenbart för var och en. Innehållet intresserar barnen och sätter deras fantasi i rörelse, och språket lägger inga större hinder i vägen för uppfattandet. För att påskynda genomgången av den visserligen dryga boken och på samma gång främja läseskickligheten har jag emellertid funnit det praktiskt att ofta ge lämpliga partier som ind viduella hemläxor. För de barn, som ha haft naturlig svårighet för högläsning och därför varit efterblivna, har syftet med dessa uppgifter huvudsakligen varit, att barnen, efter lämplig förberedelse i skolan, i h e m m e t skulle arbeta på att förbättra sin läsning, och valet av text har rättat sig efter individens speciella ståndpunkt eller behov. Än har det gällt att lång- samt och redigt läsa en beskrivning, t. ex. början av kapitlen om Kullaberg eller Kolmården eller Tåkern,