50 LÄSEBOKENS ANVÄNDNING I SKOLAN vad som under de givna omständigheterna är det rätta lagom. Synnerligen praktiskt och önskvärt vore att i skolan så småningom samla ett Nils-Holgersson-museum, där det ständigt funnes till hands så många verkliga föremål som möjligt av dem, som komma på tal i boken, och för övrigt avbildningar, vare sig vykort eller illustrationer ur tidskrifter och tidningar, prydligt uppklistrade på kartong eller papper av visst format. Barnen kunde för visso intresseras för att skaffa bidrag till ett sådant museum antingen från hemorten eller från vänner och anförvanter på annat håll. Att Sveriges karta bör och får finnas inne vid lektionerna, är självklart, och likaledes den landskapskarta, som skolan möjligen kan äga. Eljest verkar det mindre skolmästaraktigt och som ett ögonblickligt infall av läraren för att roa barnen, om han gör kartan själv genom att på svarta tavlan draga upp några konturer till en kartskiss av det landskap eller den trakt, som är skådeplats för handlingen. Praktiskt, för att hushålla med tiden, är att till det ifrågavarande museet skaffa ett stycke svartmålad kartong eller s. k. skol-linoleum, till storleken som en vanlig väggplansch, där teckningen kan få stå kvar till en följande lektion samt alltefter resans fortsättande förses med flere ortnamn och där barnen till sist få tillåtelse att med rödkrita draga en linje mellan de av pojken besökta orterna. Att för övrigt barnen både uppmuntrats och tillåtits att efter eget val illustrera vad som särskilt har intresserat dem av äventyr och händelser i N. H-—n, torde vara överflödigt att omnämna. En mängd verkligt plastiska bilder ur N. H—n skulle kunna uppräknas, t. ex. de båda barnen Åsa och Mats hand i hand; de två tiggartöserna i Närke; örnen, som tar brödet ur kvinnans hand; Åsa på väg till disponenten, åtföljd av en människoskara 0. 8. v. Barnen ha dock i allmänhet visat sig mera livade för att återge det underbara och groteska. Ofantligt viktigt för att lära barnen att läsa med behållning är att företaga översikter och återblickar över större eller mindre partier av det redan lästa. I sin enklaste form består då uppgiften uti att redogöra för det senast lästa kapitlet eller äventyret.