KAP. II. AKKA FRÅN KEBNEKAJSE 173 beräknat att motivera Smirres längre fram visade hat och hämndlystnad. För min del skulle jag helst ha sett, att gässen hade fått straffa boven på något annat sätt. Men förutom att berättelsen bereder småbarnen nöje, så bjuder den ju på ett par präktiga skildringar av rävens vanliga liv och hans utseende. Om läraren skulle finna en del av innehållet i kapitlet barnsligt, så bör han naturligtvis inte låta barnen märka det, utan komma ihåg, att avsikten med detsamma är att roa barn och små barn, — de äro ju ett helt år yngre, när de "börja boken, än när de sluta den. Mest roas de minsta barnen av pojkens äventyr med räven, därom vittna de belåtna fnysningar, som bruka höras i klassen, då det läses om att pojken trodde sig »se en liten lågbent hund» och verkligen kallade räven för hund, eller när pojken dansade runt, medan han höll i rävsvansen. Och dessa lustiga moment böra få komma fullt till sin rätt. Om äventyren äro avsedda för småbarn, så torde den poetiska skildringen av soluppgången efter den hemska natten fullt senteras endast av äldre läsare. Jag vill emellertid på det livligaste tillråda, att sid. 46 helt eller delvis läres utantill på det stadium, där läraren anser den passa. Kapitlet är långt och måste, om läraren ställer stora fordringar på barnens välläsning, taga rätt lång tid att hinna igenom. Därför har jag brukat läsa kapitlet i sin helhet bara en gång i klassen och reserverat själva praktställena för de särskilda välläsningstimmarna. Stor vikt ligger på att allt kommer till sin rätt: Akkas stränghet och förnämhet, Mårten gåskarls ärelystnad och klokhet, pojkens frimodighet och goda lynne på samma gång som hans mörkrädsla,