92 SKÅNE KAP. IV. GLIMMINGEHUS. Det tredje av de skånska slott, som Selma Lagerlöf har utvalt att beskriva, få barnen här göra bekantskap med. Man kan väl inte tänka sig en fyndigare idé än förf:s uppfinning att anknyta rått historien till detta enastående gamla hus, som tycks ha till uppgift att tjänstgöra som paradis för råttorna genom sin ödslighet och sina sädesbingar. Vilka andra än de skulle för övrigt väl tänka på att vandra fram genom gångarna i murarna, vilka andra än de skulle kunna skänka ett så levande intresse åt spannmålshögarna i slottssalarna? Kapitlet läses med samma nöje på alla skolstadier. Nödiga förutsättningar för uppfattandet finnas alltid, då ju alla barn av erfarenhet känna råttorna och säkert kunna anföra exempel på deras list eller styrka. Om storkarna handla så många berättelser i barnens första läsebok, att skildringen kan uppfattas utan många förklarande tillägg. Givet är ändå, att endast den, som varit i tillfälle att själv på nära håll iakttaga dessa fåglar, kan fullt njuta av det kvicka i karakteristiken av herr Ermenrich. Tranorna flyga förbi ioch inbjuda till sin dansfest, men denna episod skall endast få tjäna till att egga nyfikenheten. Och Bataki, korpen, »den lärdaste av alla fåglar», skymtar likaledes fram för första gången, men nu gör läraren naturligtvis ingen affär av honom. Det blir först på Kolmården man får göra hans personliga bekantskap. I detta kapitel sker sinnesändringen hos hjälten. Genom att Tummetott ser verkningarna av sitt välförhållande,