KAP. IV. GLIMMINGEHUS 93 nämligen att han har vunnit sina reskamraters förtroende och kärlek, uppstår en ny sinnesriktning hos honom. 74. Glimminge gård, i Vallby socken och Järrestads härad, äges f. n. av kammarherre Holger Rosencrantz” änka, som med största beredvillighet visar slottet. Det fasta stenhuset, Glimmingehus (hus i äldre tider = slott eller befäst plats; jfr Malmöhus, Nyköpingshus), är den äldsta och den enda i sitt slag bevarade medeltidsborg, som finns i Norden. Det står där i sin nakna enkelhet utan något spår av möbler, med sina medeltidsanordningar i behåll, därför att senare tiders ägare funnit det för obekvämt att bebo och använt det endast som sädesmagasin. Efter flera olika källor meddelas här några tillägg till läsebokens beskrivning. Borgen är uppförd av stora, vitskimrande sandstensblock med alla yttre hörn, dörrar och fönsterinfattningar, alla vilo- och sittplatser (t. ex. i fönstersmygarna) jämte stenarna i de nedre trappuppgångarna av vitgrå Gottlands kalksten, lätt förklarligt, då slottets byggherre, riksrådet och riksamiralen Jens Holgersen Ulfstand (jfr kap. III) var konung Hans” ”Befalingsmand” på Gottland och utan svårighet kunde frakta den lätthuggna stenen därifrån till sitt skånska gods. På framsidan finns den snett anbragta enda och smala ingången till borgen. Över porten är insatt en stenhäll, som visar de i relief uthuggna bilderna av Jens Holgersen och bägge hans gemåler. Inskriptionen upplyser, att arbetet med byggnaden påbörjades den 1 april 1499. I den första eller jordvåningen, som ligger en meter under jordytan och till vilken människor icke kunna komma på annat sätt än att gå utför några trappsteg från förstugan, upplysas rummen genom smala springor i muren, utvändigt endast 15 cm. breda, som tyckas ha varit avsedda till skottgluggar. Murarna äro 2 4 meter tjocka. Det s. k. svenneköket därstädes har ingen spis, endast en väldig skorstensöppning mellan valven i taket, och elden uppgjordes på själva jordgolvet. Under samma rökfång fick man koka, baka och brygga. Den innanför köket belägna storstugan, i vars mitt står en pelare och där brunnen finns, var bostad för arbetsfolk och betjäning. Från detta rum går ett talrör till den ovanpå detsamma belägna borgstugan. Tvenne andra rum på motsatta gaveln av jordvåningen och utan eldstad tyckas ha varit avsedda till förrådsrum. I den ena sidomuren i köket synes mynningen till de två talrör, som leda upp till andra och tredje våningarnas mindre hörnrum. (Dessa var det, som nu av råttorna i berättelsen användes till ”stigar”.) Trappan, som från den lilla förstugan leder upp till andra våningen, är ytterligt trång och kunde försvaras genom skottgluggar i väggarna och hål i taket för nedkastande av stenar och sjudande beck. Bor i andra vå eljest kallad ”kyrkan”, har också den, liksom den under densamma belägna storstugan i jordvåningen, mittpå golvet en pelare, som uppbär det välvda taket och vilar på ett väldigt stenbord. Denna