100 SKÅNE av boken oumbärligt, då vi här få motiveringen till Smirre rävs senare uppträdande i sagan. Framställningen är så dramatisk och åskådlig, att t. o. m. de minsta av bokens läsare fatta vad de behöva fatta. Och de redan i kap. IV skickligt gjorda förberedelserna genom inbjudningen till mötet och orden: »det är vad du aldrig har drömt om», stegringen av spänningen under tävlingarna, tills äntligen höjdpunkten av festen, tranornas dans, blir uppnådd, förfela på intet stadium sin verkan. Om också förstaklassisterna inte fullt sentera skönheten i sådana poetiska bilder som t. ex. dessa: en sky, som klingade och kvittrade, »som om den bara bestode av toner», eller: ett m oln, som var »fullt av det hemskaste oväsen, det gräsligaste skrikande, det hånfullaste skratt och det mest olycksbådande kraxande», så intressera de f sig för lekarna, vilka erbjuda likheter med de prov, som de själva varit med om att utföra. Att man inte ostraffat kan överträda reglerna för en tävling, känna de nogsamt. + Kapitlet börjar med en präktig beskrivning av själva skådeplatsen för lekmötet. Denna beskrivning lämpar sig förträffligt till utanläsningi sin helhet eller styckevis, sedan uppläsningen av densamma omsorgsfullt inövats. Dessutom ägnar sig i en hög klass till utanläsning hela beskrivningen på tranornas dans. På det livligaste varnas läraren emellertid för all dissekering av den fina och inspirerade skildringen av den längtan, som »vårens eld» upptänder. Det stycket skall tala självt. Läraren har bara att sörja för att det blir vackert återgivet. 89. Kullaberg eller Kullen är en bergås, vars huvudmassa består nejs. Det har en största bredd av 1,; km. och en längd av 16 km. Den högsfa toppen, Högkullen, når en höjd av 188 m. Uppe på platån löper en landsväg, ”Kullavägen”, förbi Kullagården (s. 92) nästan fram till fyren. Ovanför Kullens