102 93. 95. SKÅNE — Kullabonden bodde i den andra gården. — Numera finns uppe på berget ett enda hotell, ”Hotell Kullagården”. Mölle är ett först i senare tider grundat fiskeläge vid Kullens fot på västra sidan av berget, utåt Kattegatt. Det har god hamn, badhus, flera hotell och pensionat samt bortemot 1,000 invånare. Sommartiden besökes M. av en mängd badgäster, särskilt tyskar (före världskriget) och danskar, på vilka senare Kullen, det enda berg, som de ha på nära håll, utövar en stor dragningskraft. Råkan är en flyttfågel av korpsläktet, svart med glans av blått och purpur, som, hitkommen i mars, talrikt uppträder särskilt i Skåne och på Öland. När råkan häckar i trädgårdar och parker, blir hon ytterst obehaglig genom sitt skrik, som oftast åtföljer dessa fåglars strider och kiv om materialet till deras bobyggnad. Göinge härader (Östra och Västra) ligga på gränsen möt Småland och ha i sina nordliga delar samma natur som det småländska höglandet. Orrar och tjädrar äro inga karaktärsfåglar för Skåne, där deras antal f. ö. på senare tid avtagit, men de förekomma dock och trivas i skogsbygderna på norra gränsen av landskapet. — Orrens flykt är ganska god, går i rak linje med ytterst snabba vingslag och fortsättes ofta långa sträckor i ett drag. Tjädern däremot flyger mera tungt, flykten påskyndas av hastiga vingslag, går nästan rakt fram, men är icke synnerligen ihållande. Måkläppen (av måk, måke — mås), en liten holme, är den högsta delen av det s. k. Falsterbo rev, ett par km. utanför Falsterbo, och är känd för sitt sällsport rika fågelliv. Tärnor, änder och vadare av skilda, delvis sällsynta slag ha där sitt hemvist. Holmen, i grannskapet kallad ”Kläppen”, är fridlyst tack vare den s. k. Måkläppföreningens ingripande för att förebygga utrotning av vissa fågelarter. Storkarna flyga vackert och lätt, högt och uthålligt, men ej särdeles snabbt och bära under flykten halsen rakt framsträckt samt benen utsträckta längs stjärten. Ofta ses de kretsa uppe i luften i praktfulla skruvlinjer, och stundom segla de härvid med orörliga vingar. Flykten tröttar dem icke, de röra sällan vingarna och förstå att begagna sig av vinden och varje luftdrag med sådan skicklighet, att de svävande stiga och sänka sig efter behag. Stjärten användes så skickligt till styre, att de förmå företaga allehanda vändningar. ... kronhjortarnas mångtaggiga horn... Ju äldre hjortarna äro, desto flera taggar ha deras horn; i Sverige har man dock inte räknat mer än 12 spetsar. Förf. har emellertid här gjort sig skyldig till ett tidsfel. De äldre hjortarna förlora sina horn i februari, senast i mars; de yngre däremot behålla dem till fram i maj. Den vackra gråa hägern med sin svarta nacktofs är en flyttfågel, som återkommer tidigt på våren. Han finns på många ställen i Skåne, Halland och Blekinge och häckar i olikhet