KAP. VI. I REGNVÄDER 107 103. Tranbär, ”tränjon”, växer liksom linnean i långa revor, men trivs endast i myrar och kärr, där rankorna krypa på vitmossetuvorna. De vackra ljusröda blommorna slå inte ut förrän långt fram på sommaren, och bären, som äro större än lingon och betydligt surare än dessa, mogna mycket sent. Ätbara bli de inte förrän på vintern eller följande vår. Av bären kan göras ett utmärkt sylt. 104. Frontespis är ett byggnadsparti, liknande en gavel, som stundom finns på mitten av en byggnad, skjutande upp över or ofta försett med fönster till vindsrum. (Jfr kap. XXIII) 105. Balkong är en utbyggnad, som anbringas på väggen av en byggnad och till vilken man har utgång genom ett fönster, som förlängts till dörr. Den har bröstvärn, som kan vara av sten, järn eller trä. Golvet vilar på konsoler eller strävor: av sten eller järn vid stenhus, av bjälkar, utstickande ur väggen, vid trähus. 106. Kärrugglan kallas också jordugglan, därför att hon tillbringar dagarna på marken, gömd mellan tuvor och gräs. Hon älskar sank mark, men även hedar och lägger sina ägg stundom på blotta jorden. Mycket sällan jagar hon om dagen, fast hon eljest är en stor flygkonstnär. Kärrugglan är stor som en kråka, rostgul till färgen med svarta och bruna fläckar och band samt har ett par små tofsar på huvudet. Egentligen är hon en fjällfågel, men träffas någon gång häckande i Skåne, Blekinge och på Gottland. Det händer henne någon gång, att hon glömmer sig kvar över vintern, men kärrugglan är i regel en flyttfågel. Liksom torn- och hornugglorna är hon förklarad övervägande nyttig, varför dessa tre ugglearter enligt 1907 års lag äro lagskyddade. + Förslagsvis må här meddelas ett litet samtal med barnen angående skogsmossen (s. 103). ”Det var nog inte så trevligt att vistas på en mosse den årstiden i regn och snö och kyla. — Det är väl ingen av er, som inte kan skilja på mosse och mossa? Vem har varit på en mosse? En mosse är en trakt, men mossa är en växt, som kan se ut t. ex. så här. Den här mossan har vuxit i en mosse. Det är vitmossa (ett prov visas). Hurudan kändes marken för Tummetott att gå på i mossen? Han var så lätt, men för vanliga tunga människor är det fara värt att sjunka ner i vatten, för en mosse är alltid sank. Och detta är inte underligt, för en mosse har i forntiden varit en sjö, som sedan har blivit uppgrundad och igenväxt, ofta just genom sådan här vitmossa. Inte hade pojken mycket att stilla sin hunger med. Frusna lingon smakar nog bra, men tranbär! Har någon känt hur sura de är? — Men om sommaren kan en mosse lysa röd av ett annat slags bär än sådana, som här talas om; har någon sett det? Från tåget t. ex.? Ja, hjortron, som är så vackert