Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. X. RESA TILL ÖLAND 121
Avundsvärda äro lärare och barn i sådana städer, där
man på biologiska museer kan se fåglarna i deras
naturliga omgivning.
137. Angående grågässen se kapp. XI och XXXVI.
— -”...ta den yttre vägen till öland...” ”Flyttfåglarna ha sina
bestämda stationer, där de under färden från och till norden
stanna någon tid för att vila och äta. En sådan station är
södra Öland. En del fågelarter, ss. gäss, änder m. fl., stanna
ofta någon längre tid på dessa stationer.” (G. Kolthoff i
Djurens liv.)
— ...det stora fågelsträcket... ”För en hel del i nordligaste
Ryssland och vid Ishavet häckande fågelarter går
flyttningsvägen från Vita havet över Ohega- och Ladoga-sjöarna till
Finska viken samt vidare över Östersjön till Europas
västkust. Just i denna stråkväg för flyttfåglar ligger Öland, och
då även en annan flyttningsväg för många nordiska fåglar,
nämligen längs svenska Östersjökusten, vid Öland
sammanträffar med den förstnämnda, är det en given sak, att man
vid Ölands kust skall bliva i tillfälle att se stora skaror av
flyttfåglar.” (Kolthoff.)
138. Om svärtor och grisslor se kap. XIII, om lommar kap. XI.
— - Alfågeln hör till dykänderna, är brokig av vitt, rostbrunt och
svart, lättast att känna igen genom sin spetsiga stjärt, som
på den fullvuxna hannen har de mellersta fjädrarna
betydligt förlängda. Häckar allmänt vid sjöar och kärr i
Lapplands fjälltrakter, men träffas från hösten till våren i stora
skaror både i Östersjön och Kattegatt i livlig rörelse, dykande
t. o. m. mittibland bränningarna och i issörjan.
Hannen låter om vintern och våren höra ett klingande
läte, likt toner ur en flöjt eller klarinett. Kustbefolkningen
kallar alfåglarna ”alor” eller ”allor” och använder på sina
ställen om lätet verbet ”att ala”, t. ex. ”allorna ala” (SAOB).
Om alfågelns sång yttrar den framstående fågelkännaren C.
la
A. Hollgren: ”Hans a — a — ? är i sanning de
skönaste toner man gärna kan få höra. Vistas man en
vårmorgon ute i skären och hör ovannämnda läte uppstämmas av
kanske tusen munnar, förefaller det, som frambragtes det av
kyrkklockor, vilka kallade till andakt. Alfågelns sång
förvånar och tjusar mest därigenom, att han äger en skala, som
överensstämmer med vår vanliga, under det att de flesta
andra fåglar sjunga i kvarttoner och tredjedelstoner, så att
deras sång är omöjlig att uppteckna med våra nuvarande
noter. Denna sång går i moll. På Gottland åter har en
spelman av samma fågellåt komponerat en vals, som kallas
allevalsen och går i dur, varigenom man får en föreställning om
hur en ursprunglig folkmusik kunnat uppstå ur fåglalåt.” —
Alfågelskyttet är i vår östra skärgård av stor betydelse för
befolkningen, då alfågelns fjäder är förträfflig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0133.html