Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ÖLAND
138. Skrakar äro en familj bland andfåglarna, som ha näbbens
hornskivor (lameller) i form av sågtänder, vilka åtminstone i
överkäken äro riktade bakåt. Näbbet, som är långt och
trint, bildar ett synnerligen kraftigt gripverktyg, ägnat att
fatta och fasthålla smärre fiskar, som utgöra dessa fåglars
förnämsta föda. Näbbnageln är hård och nedböjd till en
hake. Huvudets nackfjädrar äro förlängda till en större eller
mindre nacktofs. Skrakarna ha röda näbb och fötter.
Storskrakens läte är: skraak, skraak, småskrakarnas eller
”prackornas”: parrack, parrack, vilka läten synas ha
givit fåglarna deras olika namn. Båda äro spridda över hela
Sverige, storskraken är dock mindre allmän, talrikast i östra
skärgården.
— Om doppingar se kap. XIX.
— - Strandskatan är en vadare, mycket allmän vid våra kuster.
Hon är bland våra allra tidigast hemkommande flyttfåglar.
Hennes svarta översida och bröst samt den bjärt vita färgen
på kroppens och vingarnas undersida påminna om den vanliga
skatan. Näbb och ben röda.
— - Sjöorrar äro dykänder av svärtsläktet, svarta, utan
vingspegel. Hannen har ett brett gult band längs mitten av
näbbet framom knölen vid näbbroten. Den vanligaste
dykanden i norra Sveriges fjällsjöar.
140. Om svan se kapp. XI, XIX och XXXIII.
141. ...en kanon... Under dimma eller tjocka (”mist”) skola
vissa bestämda signaler givas icke endast ombord på fartyg
utan också från fasta platser å kusterna, vanligen
fyrplatserna. De kraftigaste signalapparaterna vid kusterna äro
signalkanoner och mistlurar (-”sirener”), de senare t. ex. å
fyrskepp. Signalernas beskaffenhet bestämmes för varje
land av dess regering.
Jag har tänkt mig ungefär följande inpass av läraren i
sammanhang med uppräkningen av fåglarna sid. 138.
”Det var många nya fågelsorter, som pojken fick se.
Grågäss är ett annat slags gäss än vildgässen — dem får ni
höra mera om sedan —, ä n d e r n a känner ni redan till, d. v. s.
gräsänderna, men jag kan tala om för er, att det hos
oss väl finns en tjugo sorters fåglar, som kallas för änder
och är mer eller mindre släkt med de vanliga. Svärtor
och grisslor får vi höra talas om igen, när de är
framkomna (Lilla Karlsön), lommarna träffar vi på Öland
och doppingarna vid den stora fågelsjön inne i landet.
Strandskator skulle ni säkert kunna peka ut bland
strandfåglarna, om ni bleve ombedda att gissa, så mycket
liknar de till färgen de vanliga skatorna, fast de har röda
ben och rött näbb. Sjöorrarna är inte alls släkt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0134.html