KAP. XI. ÖLANDS SÖDRA UDDE 123 de vanliga skogsorrarna, men de är svarta som orrtupparna, svarta som sot, som man säger. Alfåglarna är mycker märkvärdiga fåglar, dem får jag visst lov att berätta litet om en annan gång.” KAP. XI. ÖLANDS SÖDRA UDDE. »För naturvänner är Öland ett litet paradis, där naturen och djurlivet förete en omväxling, som knappt något annat landskap kan bjuda på,» säger Kolthoff i Djurens liv. Med hans livliga skildringar såsom grund har Selma Lagerlöf byggt vidare, och det lider intet tvivel, att inte hennes dikt med dess friska och glada tolkning av fåglarnas rörelser och läten ger en bild av livet på stranden, som, åtminstone vad beträffar känslan och fantasien, är av lika stort bildningsvärde för barnen som en aldrig så korrekt uppräkning eller skickligt gjord beskrivning genom läraren eller en läsebok av den gamla typen. Med glädje och skämt äro episoderna i detta kapitel kryddade, med hurtighet och friskt humör måste läraren behandla dem vid läsningen. 142. Ölands södra udde är — utom som en omtyckt anhaltstation för en del flyttfåglar — känd som häckningsplats för flera sällsynta vadare. Genom hänsynslöst skytte har en och annan art redan blivit utrotad, andra arter äro på väg att bliva det. Naturforskare och naturvänner ha därför enat sig om att söka åstadkomma kraftigare skydd för dylika intressanta platser, än vad som kan vinnas genom fridlysning av enskilda fågelarter. Man strävar efter att få hela sjöar, mossar, öar och skär, där sällsynta fåglar häcka eller vila ut från sina färder, fridlysta som s. k. naturskyddsområden. Vetenskapsakademien har som ett dylikt område föreslagit Ölands södra udde vid Ottenby. Jfr kap. XLVI. — Ottenby är en s. k. kungsladugård, d. v. s. en sådan kungsgård, som huvudsakligen var avsedd för ladugårdsskötsel, numera utarrenderad till enskild person. Schäferiet är nedlagt. Stuteriet, vid vilket huvudsakligen underhöllos hästar av engelsk fullblods- och av orientalisk ras och som upphörde