KAP. XIII. LILLA KARLSÖN 131 gemål. Längre fram beslöt Karl Gustav, som bosatte sig där, att ombygga och försköna slottet, och arbetet påbörjades efter Nik. Tessin d. ä:s ritningar. I en flygel inreddes ett gravkor åt Karl Gustav, som förklarade sig här vilja sova sin sista sömn. Han fick inte vila där, och som konung återsåg han inte B. Byggnadsverksamheten fortsattes i den storartade stil, som kvarlevorna utvisa, under hans efterträdare, men avstannade småningom i brist på medel, och 1709 kom befallning, att de obetäckta murarna skulle beklädas med bräder. I detta skick kvarstod slottet till 1806, då en olycklig eldsvåda gjorde slut på tak och bjälklager, och så lämnades resten åt förgängelsen. Slottet är numera underhållet genom anslag av riksdagen, för att det icke skall övergå till en fullständig grushög. — I våra dagar har Öland åter fått en fursteboning, nämligen drottning Viktorias vackra villa, Solliden, i närheten av Borgholm. 155. Badgästerna, som uppsöka Borgholms havs- och vattenkuranstalt, lockas till Öland av dess milda, starkt ozonhaltiga luft, som är riksbekant. Ö. utmärker sig för övrigt genom sin ringa nederbörd. Särskilt är sommaren torr. Regnmängden på Ö. är mindre än på något annat ställe i Sverige, antalet solskensdagar större än på fastlandet. Skillnaden mellan nattens och dagens temperatur är ringa. — Bland målarna av Ölandsmotiv märkas: Per Ekström, som, själv ölänning och ”son av ett slättland, älskar att skildra de gränslöst vida ytorna av land och hav med deras stort skurna linjer, deras frihet och öppenhet, deras ensamhet och tysta vemod.” Ölandsbilder av Ekström finnas såväl i riksdagshuset som på Nationalmuseum. Vidare: Nils Kreuger, född i Kalmar, en realistisk friluftsmålare, som ofta i sina landskap sätter in djur, vanligen hästar och nötkreatur, och prins Eugen, som har målat landskapsstämningar från Borgholm. — - Lövängarna (se kap. III), av vilka några äro föreslagna att fridlysas, nå sin största yppighet på det västra kustlandet nedanför landborgen. Det är i dessa lundar, som näktergalarna trivas så väl. KAP. XIII. LILLA KARLSÖN. Tummetott måste se Gottland. Det var då nödvändigt att finna något rimligt skäl varför vildgässen skulle göra en så betydlig avstickare från sin kosa, och Selma Lagerlöfs uppfinningsförmåga var inte utan resurser. Hon tog