134 GOTTLAND landet”. — Läsebokens uppgifter äro hämtade ur den kände Visbylektorn C. J. Bergmans ”Gottländska skildringar och minnen”. 161. Grottorna på Karlsöarnas klippiga kuster ha uppkommit genom att havsvågor och bränningar rent mekaniskt ha brutit sönder och fört bort partier av bergväggen, som varit genomdragna av sprickor. Grottorna sträcka sig stundom ganska långt in berget. 162. ”Väl mött!” är en mycket gammal hälsningsformel. — - Bönderna, som äga både fåren och Lilla Karlsön, bo i Ejsta och Fröjels socknar på det gottländska fastlandet. De ha där sommarbete för omkring 300 får. 164. Historien om rävarnas grasserande på ön är byggd på en verklig tilldragelse. Dock är sättet för deras undergång naturligtvis diktat. De blevo i verkligheten med stora anån og fällda av människor, sedan man länge förgäves försökt med skallgång och jakt på den mordiska fienden. Ett fruktlöst försök hade också gjorts av fårens ägare att locka dessa med sig ifrån ön ut på isen och på så sätt rädda dem undan rävarna. När fåren voro komna mittemellan ön och storlandet, gjorde de samtliga ”helt om” och sprungo i starkaste fart tillbaka till sin kära ö. Det var på den tiden, då fåren bodde på Lillön hela året om. 167. Helveteshålet är en stor rämna, omkring 1,; m. bred och 8 m. lång, som gör skäl för sitt hemska namn. Blickar man ner i den, tycks det i början, att den är en svart, bottenlös avgrund, men sedan ögat en stund vant sig vid mörkret, kan man skymta något av bottnen, som vid mätning träffas på omkring 10 m:s djup. — - Dyning el. dödsjö är en egendomlig rörelse på havsytan, med långa och ibland även djupa vågor, vilka sällan ”bryta”, d. v. s. bilda vitt skum. Ofta förebådar dyningen annalkande storm eller vindförändring, men ännu oftare är den en vågrörelse, som havet bibehåller, stundom flera dagar, efter en storm och sedan annan vind blivit rådande. 168. Lillön och Storön äro vardagliga benämningar på Karlsöarna, liksom Gottland i motsats till öarna heter Storlandet. Den förra ligger 2,7, den senare 6,; km. från Gottlands västra kust. — - Fågelbon. Ända till för några år sedan lär Lilla Karlsön varit skådeplats för ett hejdlöst jagande, vilket numera lyckligtvis blivit stävjat genom en kunglig förordning om fridlysning för alla fågelarter utom rovfåglar, korp och kråka både på ön och på vattenområdet däromkring intill 1,500 m. från land. Likaledes är det förbjudet att på denna ö taga eller förstöra ägg av andra fåglar än de nyssnämnda. — - Svärtor höra till dykänderna. Hannen av den vanliga svärtan eller svartanden, på Gottland kallad ”svört”, är svart med vit vingspegel och vit fläck under och bakom ögat.