KAP. XIII. LILLA KARLSÖN 135 168. Ejdern är norra Europas mest bekanta och viktigaste dykand. I Sverige förekommer ejdern runt kusterna, allmännast i Bohuslän, på Stora Karlsön och i mellersta delen av östra skärgården. Till östkusten återkommer han i april, på västkusten stannar han året om. — Stora Karlsön är det enda ställe vid våra kuster, där ejdern häckar i koloni. Ön äges sedan 1887 av den s. k. Karlsöklubben, som där utövar en jaktvård, som nästan har karaktär av djurskydd. Ejdern är en äkta havsfågel, som håller sig ute på öppna havet. Hannen överger hos oss, i motsats till förhållandet i polartrakterna, den ruvande honan, och hannarna slå sig tillsammans i stora flockar, vilka uppehålla sig i yttre havsbandet eller å grunda bankar ute till havs. Där undergå de sin ruggning och erhålla en brunsvart dräkt, som bäres helt kort tid, ty på hösten återfår hannen sin granna vårdräkt av vitt och svart. Ejderns föda utgöres av musslor och kräftdjur, som han upphämtar från bottnen, ofta från stort djup, 40 m. och ändå mera (ej av ”strömming”). — - Kryckja är ett annat namn på den tretåiga måsen, som är vit med askblå mantel, har gröngult näbb och svartaktiga ben. Den lär emellertid ej finnas på Karlsön. — - Grisslorna höra till alkfamiljen, vars alla arter ständigt vistas vid salt vatten, företrädesvis norra haven, och som kännetecknas därav, att fötterna ha endast tre, med simhud förenade, tår samt att fåglarna vid dykandet begagna sig av de korta vingarna som åror, under det att fötterna endast få tjänstgöra som ett slags roder. De häcka kolonivis på branta klippor. Grisslorna simma och dyka utmärkt, äro livliga och skygga fåglar. — Vanliga grisslan el. tobisgrisslan, gottlänningarnas ”gryll”, är i sommardräkt svart med en stor vit fläck på vingen, har svart näbb och röda ben. Hon häckar allmänt vid både östra och västra kusten. Ungarna, de s. k. grisslepojkarna, bli kvar i boet, tills de äro fullvuxna, och matas under tiden av föräldrarna. Fram på sensommaren bli de feta grisslepojkarna ett lättfånget byte för människorna, — Sillgrisslan, som är något större än föregående och har svarta ben, häckar i Sverige endast på Stora Karlsön, där några hundra par bo i en för människor oåtkomlig grotta. Den för dessa egendomliga fåglar intresserade läsaren bör inte underlåta att läsa Kolthoffs humoristiska berättelse om dem i ”Djurens liv”. — Tordmulen, som också hör till alkfåglarna, häckar kolonivis på enstaka, klippiga öar längst ute i Östersjön, talrikast på Stora Karlsön, som är det enda ställe i Sverige, där man kan tala om verkliga fågelberg. På följande sätt beskrives han av Linné uti dennes Gottländska resa under ett besök på Karlsöarna. ”Han är mycket sällsynt i Sverige, stor som en korp, tung och köttfull, helt svart, utom bröstet, magen och de nedra täckfjädrarna på vingen och på stjärten, vilka äro vita. Nävet är mycket sällsamt till sin form: det är svart, hopkramat, trubbigt och på mitten uppböjt. Övra