KAP. XIV. TVÅ STÄDER 137 Östersjökusten en utmärkt synvinkel för uppfattandet av Visbys forna glans. — Läraren har sannolikt lagt märke till det avsiktliga utelämnandet av den »levande» stadens namn ända till allra sista raden av kapitlet, varigenom en stark estetisk verkan åstadkommes. Huruvida det finns någon Vinetasägen, som omtalar villkoret för att staden skulle kunna förbliva på jordytan, känner jag inte. Men säkert är, att Selma Lagerlöf har omdiktat sägnen i överensstämmelse med motiv, som äro vanliga i liknande historier från andra länder, där det uttryckligen uppges vilket medel som hade kunnat häva förtrollningen. Alltid är det någon liten obetydlig handling, som inte står i det ringaste logiska samband med förbrytelsen eller den förtrollades öde, vilken måste utföras. Vad behandlingen i skolan av kapitlet beträffar, så är det nyttigt att pröva barnens förmåga att sam manhålla trådarna i berättelsen genom att låta dem draga sig till minnes hur bekantskapen med herr Ermenrich hade börjat, nämligen (kap. IV s. 83) med ringaktning å dennes sida, och vad som hade vållat förändringen i herr E:s tänkesätt i fråga om Tummetott samt var de två senast hade träffats (på Kullaberg). Det torde falla av sig självt, att läraren skaffar anslående åskådningsmaterial i form av 'vykort, avbildningar av medeltida dräkter, vapen, byggnader, gatuliv m. m. IN. F. finnas t. ex. under artikeln Dräkt en mängd färglagda bilder. Att uppmana lärare att företaga en studieresa till Gottland torde vara obehövligt. Var och en vet, att en dylik färd, om också bara på en vecka, är givande i så många avseenden: geologiskt, botaniskt, zoologiskt, geografiskt, arkeologiskt, etnografiskt, historiskt, estetiskt m. m. m. m., att den lönar sig mer än de flesta andra sommarutflykter. Också reellt utbyte till sin skola kan