138 GOTTLAND läraren hemföra, nämligen försteningar av en mängd slag (ortoceratiter, trilobiter, enkriniter m. fl.), föremål av Gottlandsmarmor o. d., för att inte tala om karakteristiska vykort att använda för undervisningen. — I Sv. T. Å. för 1898 finns en innehållsrik beskrivning på en skolresa till Gottland. 172. Staden på havsbottnen. Vineta, d. v. s. veneternas el. vendernas stad, var tyskarnas benämning på vendernas rika och mäktiga huvudstad, Wollin. De nordiska sagorna kalla det Jom, och vikingafästet Jomsborg i Vendland är känt också i svenska historien. Hamnen vid J. lär ha kunnat rymma 30v skepp. Vineta låg ungefär på samma plats, där den nuvarande staden Wollin är belägen, nämligen på sydöstra hörnet av ön med samma namn. Staden, vars blomstringstid inföll under 10:de och 11:te århundradena — Adam av Bremen kallade Vineta vid den tiden för Europas största stad —, förstördes och brändes av danskarna 1184. Sedermera uppkom den sagan, att V. hade sjunkit i havets djup, i det man, okunnig om stadens verkliga läge, betraktade en mängd undervattensgranitblock, som ligga utanför Damerow på nordkusten av ön Usedom, såsom ruiner av V. — Efter tysk källa meddelas här några SÄGNER OM VINETA. ”På nordöstra kusten av ön Usedom ser man ofta nere i havet vid lugnt väder ruinerna av en gammal, stor stad. Där låg den en gång världsberömda staden Vineta, som för mer än tusen år sedan till följd av sina svåra synder fick ett förskräckligt slut. V. har varit större än någon annan stad i Europa, t. o. m. än den stora och sköna staden Konstantinopel, och där ha bott alla slags folk: greker, slaver, vender, sachsare och många andra folkslag. De hade vart och ett sin särskilda religion, men sachsarna, som voro kristna, vågade inte offentligt bekänna sin kristendom, ty de hedniska avgudarna åtnjöto offentlig dyrkan. Men oaktat detta avguderi voro Vinetas invånare ärbara och rena i sina seder, och i gästfrihet och vänlighet mot främlingar hade de inte sin like. De drevo en utomordentligt stor handel, deras bodar voro fyllda med de sällsyntaste och dyrbaraste varor, och varje år kom det dit skepp och köpmän från alla länder, ja, från de allra mest avlägsna delar av världen. Därför flöto också övermåttan stora rikedomar tillsammans i staden, så stora, att man inte visste vad man skulle göra med dem. Stadsportarna voro av koppar och brons, men klockorna av silver, och denna metall var så vanlig i staden, att man använde den till de alldagligaste aln Ae, och barnen lekte på gatorna med blanka talrar.