152 SMÅLAND hört ökats i antal, ha de på vissa orter rent av gjort åkerbruk omöjligt. På följande sätt uttalar sig Lantmannablade. om kråkorna. ”Om kråkan kan man nästan säga, att den aldrig kan hållas efter nog. Ej nog med att den i mark och skog gör stor skada på det matnyttiga småviltet samt vid varje tillfälle, som erbjuder sig, förgriper sig på det tama fjäderfäet, utan på kråkans långa meritlista är även att uppföra åverkan på växande gröda. De hacka upp och förtära den nysådda säden, avbita de späda rotfruktsplantorna, göra skada på den mognande sädesgrödan 0. S. V., för att nu e) tala om deras åverkan i trädgårdarna . . .” Numera betala landsting och hushållni r för kråkor. För år 1908 uppger domänstyrelsen, att det inom landet dödades 183,309 kråkor, och 1909 dödades enbart inom Malmöhus län 25,546 kråkor. Premierna varierade mellan 15 och 20 öre. Kråkan kan bli alldeles vit med svart näbb och svarta ben, också kan hon ha vita fjädrar inblandade bland de grå eller ha vingar och stjärt vita. 203. ... själva trasten... med förtjockad strupe... Det mest överraskande i taltrastens sång är dess fyllighet, dess fulltonighet och styrka, vilket kan locka åhörarna att tro, att han har någon särskild inrättning i sin strupe att föröka styrkan hos ljudet. — - Skogsduvan bebor mest lövskogen. ”När hannen kuttrar, går han högrest fram och åter längs en gren, eller sitter han vid honans sida och kråmar sig, blåsande upp halsen. så att han får ett eget de, nästan påmi n br heter det i Nordens fåglar. — Angående folkliga försök att tyda duvornas kutter se Cederschiöld, Rytmens trollmakt s. 164. 204. ”Skatan ska ta dem.” Skatan brukar dra ut ungarna ur starens bo och förtära dem. 205. Andrake = andhanne, ankbonde. På folketymologisk omtydning beror det likbetydande ”and-drake”. Andrik, som i södra Sverige är ett fullt folkligt ord, användes om såväl den tama som den vilda fågeln. Andrake tillhör enligt SAOB huvudsakligen litteraturen och jägarspråket och användes nästan endast om vildanden. — Hage är en inhägnad betesmark, företrädesvis sådan med småskog. — Hinneryds socken ligger i Sunnerbo härad. — Det i småländska ortnamn vanliga slutledet (och ordet) -ryd kommer av rudh(a) el. rydh(ia) = röjning. Detsamma är förhållandet med -rud och de i Sydsverige vanliga -röd och -red, 210. Stugan är naturligtvis en ryggåsstuga. En dylik från Markaryds socken, fullt möblerad, finns i den berömda Stadsparken i Jönköping. Till Skansen äro förda sådana stugor från flera olika landskap.