174 ÖSTERGÖTLAND mal” den allmänt gängse enheten vid all värdering. — Vad ordets böjning beträffar, så kan det ändas på -en, -n och -et samt också skrivas ”valmar”. 261. ...de många vita kyrkorna... Från Omberg kan man i särdeles klart väder se 50 kyrkor, i vanliga fall 30. 262. Stallgumsen. Mångenstädes har man en gumse boende i häststallet. Han äter havre och hö, som hästarna spilla på golvet, och därigenom blir sådant tillvarataget. Vanligen är stallgumsen mycket ondsint av sig. Gumsarna ha ofta stora, kantiga, spiralvridna horn, men kunna också sakna sådana. — I allmänhet klippas fåren både höst och vår, men de finaste seg tåla inte för vinterköldens skull att berövas ullen om östen. 263. Kanalbank bilda kanalbädd Till botten och väggar använder man lera, betong eller murverk, som inte låter vatten alltför mycket sippra igenom. Den undangrävda jordmassan måste bilda tillräckligt höga sidovallar. — En sluss är en del av en kanal och kan efter behag stängas av genom slussportar. Om man genom en kanal vill förena två vattendrag, som skiljas från varandra genom en eller flera höjder, kan man bygga kanalen med användande av slussar, som ordnas liksom trappsteg, den ena över den andra. Släpper man, genom att öppna slussporten, på vatten från en högre belägen vattensamling, t. ex. en sjö, så lyftas fartygen i. jämnhöjd med den närmast högre belägna vattenytan, och tappar man av vattnet, sänkas de till jämnhöjd med den, som är närmast nedanför. — ...blåa kanaler... Utom Göta kanal, 89,, km. lång, finns i Östergötland också Kinda kanal, som bildar en segelled av fullt 80 km:s längd genom Stångån och flera sjöar söderut från Roxen. — Kolmården (se vidare kap. XXII) uppfyller, som bekant, det nordöstra Östergötland och sydöstra Södermanland samt skickar utlöpare ända in i Närke. Dess skogiga bergväggar slutta stundom brant ned mot Bråviken. På dess sluttningar ligga i skogen vackra egendomar, t. ex. i Östergötland Björnsnäs, prins Carls Fridhem och det av ”Onkel Adam” i tiden bebodda, härligt belägna Getå. Vidare märkas vid Bråviken lastageplatser, där ångbåtar lägga till under lodräta bergväggar för att intaga last av marmor och kalk eller timmer och andra trävaror. Från en sådan plats, Sandviken, går en landsväg rakt norrut till Krokek vid länsgränsen förbi den illa beryktade s. k. Rövarkulan; en annan landsväg norrut är den, som från Åby station tämligen noga följer stambanan genom Kolmå: