- Project Runeberg -  Handledning till Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige /
175

(1918) Author: Valborg Olander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP. XXII,. KARRS OCH GRÅFÄLLS SAGA 175 KAP. XXII. KARRS OCH GRÅFÄLLS SAGA. Det kapitel, som inleder läsebokens andra del och där bokens hjälte förflyttas över gränsen till Svealand, kan kallas för skogskapitlet framför alla andra kapitel i läseboken, i vilka skogen själv eller dess invånare bli skildrade. Högre i fråga om konstnärlig djur beskrivning än i älgen Gråfälls saga torde Selma Lagerlöf inte ha nått. Att förf. till Kolmården förlagt det spännande drama, vars första akter hade utspelats under de år, som närmast föregått Nils Holgerssons uppträdande på skådeplatsen, torde bero på det faktum, att det just var i den gamla stigmansskogen på gränsen mellan Östergötland och Södermanland, som det historiskt verkliga »nunnekriget» i slutet av förra århundradet blev utkämpat. 265. Kolmården, jfr kap. XXI (av det gamla subst. mord med biformen mard, skog, och det likaledes gamla adj. kol, svart, alltså = svarta skogen), är en ”tjock skog av tall, gran, stenar, höjder, berg och bråddjup,” säger Carl von Linné. I vissa socknar finns mellan bergknallarna ganska mycken åkerjord, så att jordbruk där (s. 268) är befolkningens huvudnäring. Utmed länsgränsen utgöres dock Kolmårdslandskapet av glest befolkade skogiga kärrtrakter. Flera små bergsjöar avflyta genom Virån österut till havet. Allbekant är den på åtskilliga ställen förekommande =» finkorniga, av det inblandade mineralet serpentin grönflammiga urkalksten, som under namn av Kolmårdsmarmor användes till pelare, väggbeklädnad o. d. De malmer (s. 267), som i någon avsevärd mån blivit tillvaratagna och bearbetade på K., äro järnmalm från Nävekvarns gruvor nära Bråviken, där bruksanläggningar påbörjades 1625 av de Geers samtida, bröderna de Besche, samt koppar- och koboltmalm i ”Tunabergs bergslag”, vars privilegier stadfästes redan av Erik av Pommern, båda orterna belägna i Södermanlands sydligaste del. Bland Kolmårdens järnbruk (s. 267) må nämnas Stavsjö i Kila och Virå i Björkviks socken, båda anlagda på 1600-he och särskilt det senare ägare till stora skogar och sågverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free