Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XXII,. KARRS OCH GRÅFÄLLS SAGA 175
KAP. XXII.
KARRS OCH GRÅFÄLLS SAGA.
Det kapitel, som inleder läsebokens andra del och där
bokens hjälte förflyttas över gränsen till Svealand, kan
kallas för skogskapitlet framför alla andra kapitel i
läseboken, i vilka skogen själv eller dess invånare bli
skildrade. Högre i fråga om konstnärlig djur beskrivning
än i älgen Gråfälls saga torde Selma Lagerlöf inte ha nått.
Att förf. till Kolmården förlagt det spännande drama, vars
första akter hade utspelats under de år, som närmast
föregått Nils Holgerssons uppträdande på skådeplatsen,
torde bero på det faktum, att det just var i den gamla
stigmansskogen på gränsen mellan Östergötland och
Södermanland, som det historiskt verkliga »nunnekriget» i slutet
av förra århundradet blev utkämpat.
265. Kolmården, jfr kap. XXI (av det gamla subst. mord med
biformen mard, skog, och det likaledes gamla adj. kol, svart,
alltså = svarta skogen), är en ”tjock skog av tall, gran,
stenar, höjder, berg och bråddjup,” säger Carl von Linné.
I vissa socknar finns mellan bergknallarna ganska mycken
åkerjord, så att jordbruk där (s. 268) är befolkningens
huvudnäring. Utmed länsgränsen utgöres dock Kolmårdslandskapet
av glest befolkade skogiga kärrtrakter. Flera små bergsjöar
avflyta genom Virån österut till havet.
Allbekant är den på åtskilliga ställen förekommande
=» finkorniga, av det inblandade mineralet serpentin
grönflammiga urkalksten, som under namn av Kolmårdsmarmor
användes till pelare, väggbeklädnad o. d. De malmer (s. 267),
som i någon avsevärd mån blivit tillvaratagna och bearbetade
på K., äro järnmalm från Nävekvarns gruvor nära Bråviken,
där bruksanläggningar påbörjades 1625 av de Geers samtida,
bröderna de Besche, samt koppar- och koboltmalm i
”Tunabergs bergslag”, vars privilegier stadfästes redan av Erik av
Pommern, båda orterna belägna i Södermanlands sydligaste
del. Bland Kolmårdens järnbruk (s. 267) må nämnas
Stavsjö i Kila och Virå i Björkviks socken, båda anlagda på
1600-he och särskilt det senare ägare till stora skogar och
sågverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0187.html