178 ÖSTERGÖTLAND — SÖDERMANLAND och ofta brister, då man trampar på detsamma, så att man sjunker ned i den lösa, ”bottenlösa”, underliggande massan av torv och dy. : 280. Nunnan är en nattfjäril, som hör till underordningen ”spinnare”. Vingarna äro kritvita med svarta tvärlinjer, som gå i sicksack. Namnet häntyder på denna färgteckning och icke på några ligheter i lev Nunnan sitter om dagen stilla på trädstammar, vanligen 3—5 meter från marken, och bildar en lätt synlig, ljus trekant av ungefär 2 cm:s höjd. — Sedan dessa fjärilar i augusti blivit utkläckta, börjar snart svärmningen, och honan lägger sina otaliga små ägg under barkflisor, i mossor och lavar på barrträden. Äggen kläckas i maj, och efter högst fem dagar vandra de små håriga larverna till närmaste gröna kvistar för att äta av de spädaste barren. De växa och byta hud, tills de bli omkring 4 cm. långa samt brokiga i brunt, svart, vitt och blått, varefter de övergå till bruna omkring 2 cm. långa puppor. — De halvvuxna larverna spinna trådar, med vilkas hjälp de kunna sänka sig till lägre sittande kvistar eller till marken. Av stark blåst föras de långa stycken hängande i trådarna, och om dessa av stormen skulle avslitas, spridas larverna lätt till andra skogstrakter. De fullvuxna larverna däremot krypa både upp och ned för träden. Det är för att hindra återuppstigandet, som man anbringar limringar (s. 290) kring träden. — Granens barr uppätas helt och hållet, först de, som tillhöra de yngsta skotten. Tallbarren återigen avbitas, varefter spetsarna få falla ned. Lövträdens blad angripas från skaftet inåt bladskivan, och återstoden faller till marken. Granen och tallen repa sig aldrig efter att ha blivit fullkomligt kalätna, men lövträden, såvida de ej äro nyplanterade, dödas ej, då nya blad snart åter framkomma. De nedfallna larverna aväta lingon- och blåbärsris på marken. — Lyckligtvis har människan åtskilliga bundsförvanter i striden mot nunnan. Så uppgivas vissa fågelarter uppäta äggen och andra larverna. Men dessutom lär det vara omkring 12 parasiter (en fluga och resten steklar), som leva i nunnans larver och puppor samt förorsaka eg död och som i förening med bakterier och så stor förödelse bland nunnelar- verna mot stater av en härjning, att densamma helt plötsligt upphör. Då larverna hopa sig till klumpar i trädtopparna, anser man denna s. k. toppsjuka uppkommen genom bakterier och vet, att härjningens upphörande är snart förestående. En nunnehärjning kan liksom av sig själv upphöra efter ett par år, men det finns exempel på att den kan räcka längre. — Vad som under en härjning kan göras för att rädda något av den redan angripna skogen, är att följande vinter nedhugga alla granar och taga vara på virket, innan det hinner torka på rot eller angripas av andra insekter, vilka eljest pläga infinna sig, så snart ett barrträd är skadat. Viktigt är att hindra skadedjuren från att sprida sig till angränsande områden, varför underskogen bör nedhuggas och brännas.