KAP. XXIII. DEN SKÖNA LUSTGÅRDEN 181 296. Korpen kan bli 70 cm. lång, medan kråkan blott uppnår 50 cm. Till färgen är han svart med metallglans av grönt och purpurrött. Han förekommer sparsamt i Sverige och lever parvis, ej i flockar som de andra kråkfåglarna och ej i sällskap med dessa. Korpen blir med säkerhet 100 år. Utom sitt vanliga sträva skrik, kraxande, har han ett klangfullt läte: ”klong klong”, som han har svårt att frambringa och sällan låter höra, varför en sägen påstår, att korpen ej kan ”slå klong”, förrän han är 100 år gammal. Både gamla och unga korpar kunna lätt tämjas och läras att uttala vissa ord, skratta m. m. Liksom de andra kråkfåglarna är korpen särdeles klok, slug och försiktig samt utrustad med en skarp iakttagelseförmåga. Något allvarligt och begrundande får han över sig genom sättet att gå långsamt på marken med a oo teris — Om korpen Bataki jfr sidd. 88, 384, 442, 610. KAP. XXHI. DEN SKÖNA LUSTGÅRDEN. En sägen, återgiven av Herman Hofberg i hans Svenska Folksägner, förtäljer, att inne i skogen norr om Stora Djulö nära intill en skogsbacke, kallad Stallsbacke, finns en förtrollad trädgård. Mången har dit blivit inlockad, där gått vilse och måst vanka natten om. Där har också visat sig en gammal gubbe, som sagt sig vara trädgårdsmästare på stället och bjudit vandraren ta för sig av de härliga frukterna. Men det måste man naturligtvis akta sig för. Denna sägen har nu Selma Lagerlöf begagnat för den underbara blandning av saga och verklighet, som utgör Sörmlandskapitlet. Vad hon självständigt har uppfunnit, är att, med användande av det bekanta motivet, att s. k. överord bli straffade, låta det vara hertig Karl, som genom förtrollning är tvungen att ännu i dag vaka över sitt Södermanland, med vars historia hans namn ju är oupplösligt förbundet. Originell, och särskilt ägnad att sätta barnens fantasi i rörelse, är också idén att låta trollträdgården bli ett Södermanland i smått.