KAP. XXIII. DEN SKÖNA LUSTGÅRDEN 183 lilla handling, som hade kunnat bryta förtrollningen, inte blir utförd. Men efter den upprörda och dystra slutscenen vilket försonande och milt lugn som utbreder sig över det hela! Också detta slags avslutning hör till de gamla sagorna. Om vi skulle analysera vad det är i denna berättelse, som skänker oss det största behaget, den djupaste estetiska Karta över Södermanland. tillfredsställelsen, så måste vi fråga oss om det inte är detta, att vi så väl känna till denne »herr Karl», som den gamla efter hörsägen påstår skulle ha styrt hela Sörmland. Vi känna honom så väl, att vi bli överraskade och intresserade av den nya roll, som här blir honom tilldelad, och likaså av att vi se trädgårdsmästaren äga just de drag hos honom, som vi äro förtrogna med: hans strävhet, hans häftighet, men också hans godhet mot de värnlösa. Den lilla episoden med den eljest så skygga fågeln, som tryggar sig till den stränge mannen, är ju av djup poetisk