212 DALARNA och en av en klar bäck genomfluten björkhage, som gränsar intill den nyanlagda präktiga Idrottsplatsen. Man har därifrån en utmärkt utsikt över den vackra sidan av Falun. Skälet, varför Selma Lagerlöf särskilt intresserat sig för detta ställe, är, att hon är mycket förtrogen med detsamma, otaliga gånger vandrat dit genom kalmarkerna och över den gula gruvbäcken, då hennes syster i många år haft sitt hem därstädes. I början av 1900-talet, då gossarna i familjen voro små, hade dessa många mekaniska anläggningar i den lilla bäcken i björkhagen och tillverkade själva en kanot för sina utfärder på Tisken. 388. Stämjärnet liknar en mejsel, men har vass egg och tjockare handtag, varpå slås med en hammare; användes t. ex. för att i trä hugga ut fyrkantiga hål för pluggar, proppar o. d. 389. Bergmästare kallas de tjänstemän, som ha närmaste tillsynen över gruvdriften. Sverige har f. n. 6 bergmästaredistrikt. Bergmästaren i Gävle—Dala distrikt bor i Falun. — Uttrycket brorslotten, d. v. s. den större parten vid delning, har sin upprinnelse uti den förordning i Birger jarls arvslagar, varigenom broder ärvde dubbelt mot syster. Jfr talesättet ”åtaga sig brorslotten av arbetet”. Vad beträffar sägnen om den fördolda (försvunna) brorslotten av en gruvas malmskatter, så äro dylika gängse vid flere gruvor än Faluns. En sägen vill t. ex. veta, att ett berg i Envikens socken, som också innehåller koppar, skulle vara ”brorslotten till Kopparberget”. 390. Torsångs (= Tors angr, vik) socken, som numera omfattar endast den sydvästra stranden av Runn, tillhör den allra äldsta odlade bygden i Dalarna, och dess kyrka (numera stilfullt restaurerad) säges vara Dalarnas äldsta. Folketymologien vill, att en klumpig figur i gråsten och tegel å den ålderdomliga kyrkans västra gavel skall föreställa guden Tor. — Socknen var fordom mycket vidsträcktare än nu och omfattade bl. a. hela trakten kring Kopparberget. Det anses, att Stora Kopparbergs socken i början av 1400-talet blev avskild därifrån. — - Klövjehästar användas för att bära bördor på bergvägar, som ej kunna befaras med åkdon. Varorna klövjas därvid (jfr klyva), d. v. s. fastgöras vid en packsadel, så inrättad, att tyngden jämnt fördelas på båda sidorna. — - ”Kårebocken”. Vad beträffar sägnen om kopparbergets första upptäckande, så finnas många varianter därav. Alla överensstämma dock däruti, att bocken (geten) tillhört en i Torsång bosatt finne. Vid Falu gruva har ända till senaste tiden visats en överbyggd stubbe, där den (bonde eller vallkulla) skulle ha setat, som märkte den ovanliga färgen hos djuret. Sägnerna skilja sig för övrigt i fråga om vilken färg det var och om den fastnat på hornen eller i raggen, huruvida bonden eller bocken hetat Kåre o. s. v.