- Project Runeberg -  Handledning till Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige /
213

(1918) Author: Valborg Olander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP. XXX. BRORSLOTTEN 213 392. Kårarvet är en egendom. väster frog Falun. Efter vilken Kåre är den är k tt gå sluta på -arvet är synnerligen pl i Dalarna, t. ex. Lars-, Britts-, Bengts-, Domnarvet. — ... en stor koppargruva... ”Storgruvan”, den äldst bearbe- tade, uppkom genom sänkning, allteftersom den i dagen liggande malmen blev bruten. — ”,..som ligger fritt och ohägnat...” Om någon i våra dagar önskar bearbeta en malmfyndighet, som han upptäckt, måste han inlämna ansökan om att få ”inmuta” den — såsom termen lyder — hos bergmästaren i distriktet. 393. Vargar finnas i Dalarna numera endast i det allra närmaste grannskapet av fjällen i Särna och Idre. I en resebeskrivning av år 1635 heter det: ”Kring Falun finnas många och ganska stora vargar.” 394. Kopparbergsmännen, eller delägarna i gruvan, åtnjöto redan under medeltiden, såvida de bedrevo bergsbruk i egna hyttor, skattefrihet, ”bergsfrälse”, för sin jord, för att de bättre skulle kunna ”bruka berget”. Om dessa bergsmän användes stundom uttrycken kopparadeln, bergsadeln. Deras utmärkelsetecken var en yxkäpp, « d. v. s. en grov käpp med en liten miniatyryxa, som b vid p der. Dalkarlarnas skrivelser till konungen eller de andra landskapen brukade börja med: ”Vi kopparbergsmän, silverbergsmän och järnbergsmän och menige allmoge av all Dala (syftande på kopparberget vid Falun, silverberget i Stora Tuna och järnbergen i södra Dalarna). — ”I äldre tider,” berättade i början av 1600-talet Leksandsprosten Terserus för en engelsk resande, ”ansågo sig dessa bergsmän lika goda med adeln, och de voro så övermodiga, att icke ens konungen fick utan deras tillåtelse överskrida bergslagens gräns. Gustav Vasa var den förste, som förödmjukade detta nackstyva folk... Varje lördag kommo gruvarbetarna bittida om morgnarna upp ur gruvan, skickades i bad och fingo tvätta sig väl rena till sabbaten, varefter de infunno sig i kyrkan, klädda i sin pittoreska dräkt och omgjordade med ett läderbälte, fullsatt med silverprydnader. Främst till kyrkan gingo de rika bergsmännen, beledsagade av sina väpnade gruvarbetare, stundom hela hundradet till antal. Vid bröllop och offentliga högtidligheter infunno sig storbergsmännen med sina följesmän, som stodo med dragna svärd, under det skålen för deras husbonde dracks, för att värna honom mot föreäder.” — Gruvschakt åstadk enom i eller annat gruvarbete och ha till ändamål att göra gruvans inre tillgängligt för arbete. Genom schakten uppfordras malmen och gruvvattnet samt befordras luftväxlingen, genom schakten går manskapet i hissar eller på stegar och trappor. Falu gruva har 14 lodräta schakt, av vilka ”Fredriks” är det djupaste i Sverige, 343 m. under dagytan. — De gångar, som man utspränger i gruvan dels för att åstadkomma förbindelse de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free