222 UPPLAND KAP. XXXIIL ÖVERSVÄMNINGEN. Angående den första avdelningen av detta kapitel är att observera dels skildringen av översvämningens förlopp samt dess orsaker och följder, dels den däruti invävda beskrivningen av sjön Mälaren: dess stränder, vikar, öar, av- och tillflöden m. m. Vad så beträffar den sista av de båda i kapitlet inlagda sagorna, nämligen »Den nya bandhunden», så rekommenderas att låta barnen draga sig till minnes var Smirre räv senast visade sig och sålunda vinna sammanhang i hans historia samt att ge särskilt de små barnen till uppgift att berätta t. ex. »Hur Smirre räv äntligen blev fast» e. d. Titlar på denna berättelse pläga barnen vara roade av att själva uppfinna. 416. ...havsvattnet vräkte mot land... I regel går en ström på ytan från Mälaren till Saltsjön och en annan på djupet i mot- satt riktning, dock icke längre än till Stockholm. Men vid högvatten i havet kan för någon kortare tid havsvatten strömma in i Mälaren. Medelnivåskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön är mindre än 1 meter. 417. Ekstock eller eka är en liten farkost, som användes på insjöar och åar. Den framdrives endast med åror, har flat botten, något buktade sidoväggar, en större spegel i aktern och en betydligt mindre i fören. — Garn är en gemensam benämning på nätformiga fiskredskap av garn. — Ryssjor äro säckformiga fiskredskap, som under lektiden läggas ut på sjöbottnen och hållas utspända med bågar eller ringar och ur vilka fisken har svårt att hitta ut, sedan den kommit in genom den enda ingångsöppningen. 418. Näbbmössen, av vilka flera arter finnas i vårt land, tillhöra insektätarnas ordning. De äro glupska små rovdjur, som dagligen förtära så mycket, som motsvarar deras kroppsvikt. Både allmänna näbbmusen, som är mycket mindre än lilla husråttan, och vattennäbbmusen förekomma nära vatten. — Rågåkrarna besås i regel om hösten, varför det är fara för den unga sädesbrodden vid vårfloden.