276 VÄRMLAND glädjen att på nyåret 1919 kunna återköpa hela egendomen Mårbacka, som nu brukas för hennes räkning och där hon tillbringar sommarhalvåret. 629. Munkfors är ett i Ransäters socken vid Klarälven beläget järnverk, som tillhör de stora Uddeholmsverken. 633. Bastu finns ännu vid flera gårdar i Mårbacka-trakten, numera för eldfarlighetens skull flyttad långt ifrån övriga uthus. Bastun användes inte under sista århundradet till det ändamål, som namnet anger, nämligen badstuga (”finsk bastu”), utan som torkhus för lin och malt eller vid rökning av köttvaror. I början av detta århundrade odlades icke mycket lin i Värmland, därför att det föll sig för dyrt med de höga arbetslönerna. Men den brist på textila råämnen, som orsakats av världskriget, har i landskapet framkallat ett nytt intresse för den gamla kulturväxten. — Bastun är en låg koja av gråa stockar med torvtak och utan skorsten. Inuti har den stundom tvenne rum, av vilka det inre användes för beredning av malt, det yttre för linets torkning. Ingen dörr finns emellan rummen, endast en stor glugg i väggen, som man måste krypa igenom för att komma till det inre rummet, kölnan, där kornet och maltet på lavar bereddes och torkades till brygden. Eldstaden är uppförd av ojämna kullerstenar, hopfogade med litet lera. Röken kunde komma ut ur bastun endast genom de små gluggarna på gavlarna eller springor i tak och väggar. 634. Humlen odlades för hembrygden, växte uppför höga stänger i en s. k. humlegård. Numera föredrages vid bryggerierna tysk humle framför den inhemska. — - Höstmarknaden i Sunne (= Broby i Gösta Berlings saga) hålles ännu i dag första fredagen i oktober. Då företagas i hemmen i Fryksdalen inga större sysslor, för att så många som möjligt skola kunna fara till Sunne och göra affärer eller roa sig på marknaden, som av det glada Värmlandslynnet fått namnet ”den evia glädja på he'a (heden)”. — - Rötmånaden kallas i Sverige tiden mellan den 23 juli och 24 augusti, emedan den då rådande värmen påskyndar organiska ämnens förruttnelse. — Linberedningen avser att framställa linets långa bastceller i spinnbart skick. Den tillgick i Värmland i huvudsak så, som i läseboken antydes. Först torkades linet ute på åkern på ställningar, hässjor. Sedan låg det utbrett på marken för att jäsa och delvis ruttna, ”rötas”, varigenom växtlimmet mellan basttågorna förstördes och stjälkarna uppmjukades, så att tågorna lätt och utan att skadas kunde skiljas från de vedartade delarna och överhuden. Därpå torkades linet i bastun, liggande på ställningar uppe under taket. Sedan måste det brytas (”bråtas”), ”bråkas”, för att de vedartade delarna skulle brytas sönder och bastet avskiljas. Linbråkningen utföres för hand så, att knippor av linet med vänster hand läggas tvärsöver den s. k. linbråkan, där stjälkarna bli liksom