Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konserten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pappersbundtar, idel aktier, obligationer och öfriga
värdepapper.
Men till de närvarandes stora öfverraskning och
förvåning trädde en man fram till Aromasia och
öfverlemnade henne några blommor. Hon log vänligt
mot honom, kanske till och med vänligare än till
alla pappersherrarne, samt räckte honom äfven
sin hand. Kännarne sågo på hvar andra, ryckte på
skuldrorna och skakade på sina hufvud.
»Nej, se!» utropade fru Skarpman-Stormfågel. »Det
var visst den tokige poeten. Hvilken skandal!»
Fröken Rosendoft var helt blek. Hon sade
ingenting, men hennes ögon »sprutade lågor», såsom
forntidsförfattarne uttryckte sig.
Det fans en annan person i salen hvilken, om icke med
eldsprutande, dock ganska mörka blickar betraktade
det där blomöfverlemnandet och Aromasias leende
tacksamhetsuttryck till öfverlemnaren. Den personen
var Oxygen.
»Hvad vill den token?» mumlade han. »Och hvarför
har Aromasia tagit ett sådant namn som Årstiderna
på sin nya sammansättning? Det luktar af gammaldags
romantik. Jag har ej häller på förhand fått veta
något därom. Hm!»
Aromasia hade emellertid satt sig vid sitt ododion. De
luktkonstnärer som biträdde henne intogo också sina
platser, hvar och en vid ett mindre ododion. Det
var fullständig konsert – stor orkester, skulle man
fordom hafva sagt. Ododionsinsatserne voro redan
förut införda i instrumenterna. De tillverkades
alltid på det stora central-laboratoriet vid den forna
Nybrohamnen, på samma plats där en kunglig musikalisk
akademi haft sitt hus för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
