Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Bollspelet på Rydbergs torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varande tretio fridagarne, på hvilka vanligtvis intet
arbete företogs, ehuru det, såsom i denna berättelse
redan nämdt är, ingalunda var i lag förbjudet.
Oaktadt ett stort antal af stadens invånare infunnit
sig i uppbyggelsesalarne, stodo lekplatserna ingalunda
tomma, och Rydbergs torg var i synnerhet fyldt af
en glad och liflig ungdomsskara. Bollspelet var i
full gång.
»Hvilka äro de bägge fruntimren där på bänken?»
frågade en af spelarne sin närmaste man. »Den yngre
deltog nyss i spelet. Hon ser bra ut.»
»Det är fröken Ozodes, den kända konstnärinnan,»
svarade den tillfrågade. »Det äldre fruntimret lär
vara en slägting till henne.»
»Så! Hon har väl kommit hit för valet till
folkförsamlingen?»
»Sannolikt, men hon lär också ämna gifva konsert här.»
»På luktklaver! Det lär redan vara föråldradt. Den
nya hjärnorgeln tränger nog ut doftackorderna.»
»Det är väl ännu ej så säkert. Fröken Ozodes är en
stor konstnärinna.»
»Se så, passa på spelet!»
Bollkastarne gjorde stora ansträngningar. Det ena
vackra kastet aflöste det andra. Kroppsrörelsen
spände musklerna, färgade kinderna, tände eld
i blickarne. Skrattsalvorna, uppmuntringsropen,
lifligheten ökades ständigt. Lekplatsen bjöd på en
vacker tafla.
»Jag tror, att göteborgarne äro nästan lika raska
bollspelare som stockholmarne,» sade tant Vera.
»Det tror jag knapt,» menade Aromasia, »men roligt är
det likväl att se deras säkra kast. Jag ångrar icke,
att jag lät öfvertala mig att följa med hit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
