Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Bort från jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hu! Hvilket buller! Hvilket vanvettigt lif!»
utropade Apollonides, och han skyndade fram åt
för att komma till lugnare delar af staden, men
Davidsonsgatan var mycket lång, och de gator som
utmynnade i henne ej just mindre bullersamma.
»Hvarför stannade jag icke i det uråldriga Karlsborgs
ruiner!» klagade den olycklige skalden.
Han var denne afton olyckligare än någonsin förr,
tyckte han. Kärleken till Aromasia var hopplösare än
under någon föregående tid. Han hade icke kunnat undgå
att märka konstnärinnans köld mot Oxygen, och detta
hade gifvit honom nytt mod, lifvat honom till nya
ansträngningar för att vinna den sköna flickans kärlek
och låtit honom se verlden med gladare blickar. Men
han kunde snart ej dölja för sig, att om Aromasia
också icke mer visade Oxygen någon sådan tillgifvenhet
som förr, hade hennes uppförande mot honom själf
likväl icke ändrats. Det var fortfarande samma
vänlighet, men en vänlighet utan någon ömmare känsla,
utan någon uppmuntran, utan tecken till hopp, att
det vänliga skulle en dag förbytas i det kärleksfulla.
Det fans ingen utsigt mer, icke någon enda
liten ljusglimt. Alt syntes Apollonides svept i
ogenomträngligt mörker, under det han trefvade sig
fram midt i ljushafvet på Davidsonsgatan.
Och så stod Oxygens bild åter för honom. Denne
förskräcklige man, som från att vara hans vän
förvandlats till hans bittraste fiende, hade ju en
gång sökt döda honom. Apollonides trodde bestämdt, att
sådant varit Oxygens afsigt den morgon, då de sväfvade
öfver Vettern, och Oxygens fordon sänkte sig rakt öfver
skaldens velociped. Orsaken till att afsigten icke utförts,
kände han icke, men tänkte ej häller mycket därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
