- Project Runeberg -  Oxygen och Aromasia /
210

(1878) Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Bort från jorden!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hade icke Oxygen nu senast, denne afton, låtit
Apollonides förstå, att denne tillhörde en afdelning
af människor som stod på förslag att afskaffas? Hade
den hänsynslöse materialisten icke påstått, att det
vore flertalets pligt att gå fram åt öfver de andras
döda kroppar?

Alt detta tyckte Apollonides sig höra ännu en gång,
och han hörde äfven det öfriga sällskapets bifallssorl
och såg det hånande leendet. På Aromasias ogillande
af Oxygens ord hade han icke gifvit akt. På fröken
Rosendoft tänkte han icke. Han kom blott i håg,
att han denne afton, liksom många gånger förut, ja,
så långt han kunde minnas till baka, aldrig funnit
någon uppmuntran, utan ständigt misstroende, hån,
begabberi, tillbakasättande, motvilja, afsky, till
dess man nu slutligen helt öppet sade honom, att han
borde undanrödjas.

»Ja, det är kanske sant, att sådant vore det bästa!»
utropade den olycklige forntidsskalden. »Jag tillhör
icke den tid i hvilken jag lefver. Min tillvaro har
kommit några hundra år för sent. Jag borde hafva
lefvat på aderton- eller nittonhundratalet. Då skulle
man ännu hafva förstått mig.»

Han hade kommit till Rosendalskvarteret och lutade
sig öfver bröstvärnet på en af aluminiumbroarne som
ledde öfver det smala vattendraget, där Brunsvikens
vattenyta fordom utbredde sig.

Omkring honom och öfver hans hufvud brusade det
glada lifvet lika bullersamt som nyss förut på
Davidsonsgatan. Han ryste för detta buller. Han
bäfvade vid ljudet af människorösterna.

»Hvad de äro glada, dessa obarmhärtiga!» hviskade han. »De
känna icke något medlidande med olyckan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oxygen/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free