Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 PALME-nytt
ÅKESSON:
en frontal
KOLLISION!
Artikeln erbjuds Svenska Dagbladets
Brännpunkt den 5 november; naturligtvis
hoppas jag på publicering!
Det är här, på de stora tidningarnas
debattredaktioner, som de tunga
grindväktarna sitter, med makt att stoppa
eller släppa in. Jag har sagt det förut:
väsentliga texter i t ex Palme-ärendet blir i
praktiken aldrig skrivna förrän de
publicerats i framför allt Dagens Nyheter
eller Svenska Dagbladet. Detta är ett
förhållande som jag kan beklaga men inte
göra mycket åt.
Jag har visat den här artikeln för en
person med publicistisk förankring. Han
säger:
- Den här artikeln sitter. Det går
inte att komma ifrån den. Det går inte att
vifta bort den. För en gångs skull är det
odiskutabla fakta som får tala.
Får de tala i SvD? Vi får se. SA.
Del är troligt att Svenska Dagbladets debattforum
Brännpunkt erbjuds många inlägg i Palme-affären.
Det är lika troligt att många, kanske de flesta, av
dessa inlägg retumeras. Anledningarna kan vara
många: illa skrivna, löst spekulerade, utan
faktasubstans. ”Bevis” som presenteras, för
mördare eller komplotter, kan i själva verket visa
sig vara de skrivandes egna hugskott.
Det är begripligt att en debattredaktör rensar i
denna flora.
Men en sådan sovring kan rimligen inte få
karaktären av ren utrensning, av ämnet Palmes
tabubeläggning. Jag påstår inte att Brännpunkt
infört ett totalt tabu; jag erinrar bl a om inlägg av
Erik Holmberg och Åke O Liljefors. Men det vore
fel att säga att Palme-inläggen duggat tätt.
Debattredaktören kan hävda att han har svårt att
veta vad som är verklighet eller lösa visioner, fakta
eller fantasi - visst, medges. Annorlunda blir dock
läget då myndigheters egna uppgifter och
påståenden konfronteras med varandra - och
frontalkolliderar! Även då kan sanningen vara svår
att hitta, men uppenbarligen finns någonstans
en sanning, bland myndigheternas egna papper;
värd att leta efter. Jag exemplifierar.
Natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986
tjänstgjorde dåvarande polisinpektören Roland
Åkesson på Stockholmspolisens sambandscentral.
Tydligen genomgick Åkesson en förberedande
kommissarieutbildning, och som ett led i denna
skulle han just denna Olof Palmes mordnatt - och
enbart denna natt - vara chefen för
sambandscentralen behjälplig, kommissarie Hans
Koci.
I det virrvarr som raskt uppstod på
sambandscentralen, i synnerhet sedan det efter en
dryg kvart blivit känt att ”offret är statsministern”
(kommissarie Gösta Söderströms klassiska
formulering då han som insatschef på brottsplatsen
rapporterar till Koci) kom Åkesson att åläggas en
mängd uppgifter som rimligen hade passat bättre
för en mera hemtam kollega. Åkesson hittade inte
på sambandscentralen, han klarade inte av
apparaturen, han ringde fel myndighetspersoner;
detta sedan han tycks ha fått nära nog
huvudansvaret för sambandscentralens verksamhet
denna unika natt.
Ett av Åkessons uppdrag - som enbart det borde
ha hållit honom fullt sysselsatt genom natten - blev
att eftersöka Stockholmspolisens högste chef,
länspolismästaren Hans Holmér; enligt uppgift på
väg till Vasaloppet i Sälen - Mora.
Åkesson samtalar den 7 augusti 1986 med
juristkommissionen, vilken i sitt ursprungligen
hemligstämplade förhörsprotokoll skriver:
K/—Koci/ uppdrog också åt Å/=Åkesson/ att
kontakta Hans Holmér. Å ringde en mängd samtal
och engagerade alla polisdistrikt på vägen till Mora
dit man visste att Holmér skulle antända. A
misslyckades att få tag i Holmér.
Det sistnämnda konstaterandet är korrekt:
Åkesson fick aldrig tag i Holmér. De övriga
konstaterandena är osanna: Åkesson eftersökte
aldrig Holmér.
Detta ärfrontalkollisionen. Åkesson påstår att han
ringt samtliga sex aktuella polisdistrikt, men när jag
själv under hösten 1991 tar skriftlig kontakt med
just cheferna för dessa sex polisdistrikt får jag
skriftliga besked att ingen ringt sedan
Olof Palme mördats!
Frontalkollision - och vem talar sanning?
Åkesson - eller de sex polischeferna i Sala,
Borlänge, Falun. Rättvik, Mora och Malung? Eller
de av polischeferna namngivna tretton polismän
som tjänstgjort aktuell natt? Östergren,
Emanuelsson, Skarp, Laggar, Darth, Lissmats,
Möller, Nordin, Bäckman, Lundqvist osv - jag
väljer att inte tro på Åkesson.
Har denna mörka sak aldrig utretts? Den ende
statstjänsteman som kastat ett öga på saken är
chefsåklagare P-H Bondestam, men dennes
utredning är en icke-utredning:
Sven Anér - Med anledning av Er fråga om
polisinspektör Roland Åkesson ringt vissa samtal
efter mordet på Olof Palme får jag avge följande
svar.
Av mitt beslut den 10 september 1991 framgår att
jag inte inlettförundersökning. Detta innebär att jag
inte undersökt huruvida Åkesson ringt
ifrågavarande samtal. Jag vet alltså ingenting om
saken.
P-H Bondestam.
10/95:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
