Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
O m Bondestam i stället utfört minsta lilla
utredning, värd namnet, hade han inte kunnat
undgå att märka att Åkessons påstående att han
"engagerat alla polisdistrikt” står i lotal kontrast mot
vad cheferna för dessa polisdistrikt skriftligen och
under tjänsteansvar konstaterar. Jag kan citera
exempelvis polismästaren i Rättvik som den första
oktober 1991 skriver till mig:
... meddelas härmed att intet har framkommit som
tyder på, att Rättviks polisstation vid tillfället skulle
ha kontaktats med någon sådan förfrågan, som Ni
efterlyser.
Rättvik som ovan Rolf Lindgren
Åkesson är aldrig hörd av polis, han är som synes
aldrig hörd av chefsåklagaren Bondestam. Däremot
är han som synes hörd av den statliga
juristkommissionen, vilken enligt sina vaga rutiner
aldrig - eller nästan aldrig - kontrollerat framlagda
påståenden. Hade juristkommissionen ringt Rolf
Lindgren i Rättvik redan sommaren 1986 hade hela
Palme-utredningen tagit en annan vändning!
Ty om juristkommissionen upptäckt att Holmér
aldrig eftersökts hade kommissionen blivit
nödsakad att ställa den ena följdfrågan efter den
andra:
o Varför letade Åkesson inte efter Holmér ?
o Vilken anledning kan Åkesson ha haft att
total frisera sanningen?
o Vem kan ha önskat att Holmér inte eftersöktes?
o Kan det ha varit någon annan än Holmér själv
som uttryckt denna önskan?
o Fanns under mordnatten någon form av
kontakt mellan Åkesson på sambandscentralen och
Holmér i - ja, var han nu kan ha befunnit sig?
o Var det en ren slump att Åkesson kom att
pryo-tjänstgöra på sambandscentralen denna natt; av allt
art döma denna enda natt?
Dessa är inte mina egna spekulativa frågor. De är
i stället de mycket klara och distinkta frågor som
iuristkommissionen borde ha ställt sig, sedan
kommissionen ett par månader före förhöret med
Åkesson från Hans Holmér inhämtat att denne
ostörd låg och sov på sitt hotell i Borlänge (då ännu
ej namngivet; det skulle komma senare); ingen
skulle alltså ha ringt Holmérs hotell, det sedermera
klassiska Scandic?
Fallet Åkesson ställer de tre
Palme-kommissionemas arbetsmetoder i iskall
blixtbelysning. Inte tvivla, inte kontrollera, tack
herr Åkesson, då ska vi inte störa längre...
Frontalkollision. Tjugotalet polismän, från
polismästare och nedåt, konstaterar, efter
noggranna undersökningar och på tjänsteansvar, att
ingen letat efter den Holmér som påståtts köra bil
längs vägarna upp mot Dalarna. Men
myndighetspersoner i Stockholm
-kommissionsherrar, chefsåklagare, ointresserade
polischefer, minst lika ointresserade
regeringsledamöter - väljer att bekvämt luta si g
tillbaka mot Roland Åkessons löst kringvirvlande
påstående att han minsann letat efter chefen och
gode kollegan Hans Holmér, via polisstationerna i
Sala, Falun, Borlänge, Rättvik, Mora och
Malung...
Jag skärskådar denna kolsvarta bild, och jag
hisnar inför den.
1 över nio år har hela det officiella - och
sannerligen också det massmediala! - Sverige känt
till och vetat om, inte bara att alla Hans Holmérs
förehavanden under mordnatten sannerligen kan
ifrågasättas, utan dessutom känt till och vetat om att
en avgörande, styrkt, belagd lögn klibbar vid
Holmér och hans natt till den 1 mars 1986: lögnen
Åkesson!
Ska då inte Åkesson få försvara sig? Jo då. Jag
och ett antal andra journalister har talat med
Åkesson men endast fått det bleklagda svaret att
hans besked till juristkommissionen är korrekt; där
tycks inte gå att komma längre.
Men det vore väl märkvärdigt om våra
rättsvårdande myndigheter i snart ett decennium
skulle låta sig nöja med att en stor, svart,
konstaterad lögn får ligga hindrande i vägen för en
frisläppt, förutsättningslös undersökning; från
botten!
Jag minns hösten 1991, då jag faxade mina
förfrågningar till de sex polisdistrikten. Jag tänkte:
får jag några svar? Och får jag några skriftliga svar?
Och så svarar alla sex distrikten skriftligt. Detta
är ju en mycket officiell korrespondens. Den finns
ute på distrikten. Det är bara att rekvirera fram den.
Bara? Vad hade inte varit ”bara” i denna stampande
vanskötta polisundersökning avseende mordet på
statsminister Olof Palme? Tänk om
juristkommissionen ”bara” hade bett sin tämligen
energiske sekreterare Nils-Olof Berggren att
stickprovskontrollera Åkessons påstående?
Berggren hade fått napp, på en kafferast.
Och då hade, läsare av Brännpunkt, hela
mordutredningen tagit en annan vändning, en ny
vändning - en vändning som i bästa fall hade
kunnat leda till denna gåtas lösning! Tanken
svindlar - men när har inte tanken svindlat i denna
affär?
Nu är i alla fall grunden lagd. Nu är det dags för
våra rättsvårdande myndigheter - det gnisslar i mig
då jag använder detta uttryck - att agera. Sätt t ex
chefsåklagaren P-H Bondestam i arbete. Mannen
som enligt sitt eget skriftliga medgivande ingenting
undersökt och ingenting vet om saken.
Sven Anér
10/95:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
