Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
PALME-nytt
Holmér i norsk TV:
Fel folk
utredde
från början!
- Det är jobbigt att vara ensam. Och jag
har försökt, för min egen skull, att
uppträda och uttala mig på ett sätt som gör
att jag alltid skulle kunna titta mig själv i
spegeln på morgonen. Och det kan jag.
Den här repliken fälldes i norsk TV,
”Redaksjon 21” den 29 februari i år av
Hans Holmér. Orden kommer, lätt beslöjat
ödesmättade, virilt staccaterade. Hur
många ögon som förblev torra är ovisst.
Detta är ett intressant program, särskilt intressant
för norrmän, som inte kan lika mycket som vi om
Palme-affären - men faktiskt inte så mycket mindre
heller! Norsk TV sände till 10-årsminnet bl a
Borgnäs/Breskys avslutande Striptease samt Stig
Edlings famösa variant, en mix som kan ha fått
norrmän att undra, sannerligen!
Ska vi lyssna ett tag på Holmér, då. Han
intervjuas av en kvinnlig reportersom behandlar
denne avdankade länspolismästare ungefär som ett
ringvrak i lätt blodig badrock: det gick inte så bra
det där, Holmér, men nog fick du in ett par
högerkrokar...
Reporter: Ditt ensamma helvete, är det det som har
varit den största belastningen för dig?
Holmér: Nej, jag hoppas att jag inte har varit och
är så inåtvänd att jag tänker på det mest. Jag tycker
att det värsta är det som hände Sverige, när taket
blåste av folkhemmet och Palme mördades. Att den
frågan inte är löst, vem som gjorde det. Därför att
det är alldeles självklart att den gåtan är en stor
belastning för svenska folket.
Holmér fortsätter: Jag visste att förutsättningarna
var dåliga. Det är alltid dåliga förutsättningar om en
man blir skjuten på öppen gata och det enda spår
man egentligen har av mördaren är två kulor. Där är
förutsättningarna inte goda.
Reporter. Men ser du att det gjordes fel under den
första tiden då du var ansvarig?
Holmér: Ja, jag vet inte om man ska säga att det
gjordes fel. Den första natten, det första som hände
när mordet blev känt, då skulle en del saker ha
gjorts annorlunda om man följer någon slags
polisbibel. Man skulle spärra av brottsplatsen
bättre, göra en större avspärrning. Man borde ha
försökt stänga av Stockholm, vid broarna, och man
skulle ha kallat in erfarna mordspanare redan på
natten. Det skedde inte.
Reporter: Och det har du fått ansvaret för?
Holmén Ja. Det har jag fatt överta. Och det ingår i
spelets regler, kan man säga. Jag kan inte skylla
ifrån mig på dem som arbetade när jag inte var där.
Men det går inte att säga i dag om det här har
haft någon avgörande betydelse. Det vet vi först
när mördaren blir gripen. Det jag ångrar är att jag
inte var mera noggrann när jag valde mina närmaste
medarbetare, det höll inte när det började verkligen
braka ihop mot slutet, jag stod till slut ensam mot
all kritik.
Fel medarbetare?
Det är kusligt att höra Hans Holmér skylla ifrån sig
på fel medarbetare. Det valet var ju i högsta grad
hans eget. Han ville ha de enkla, de slickade
jasägarna omkring sig i det skottsäkra
Palme-rummet. Medelmåttorna.
Att han valde en i mordsammanhang totalt
oerfaren man som Nils Linder som sin närmaste
mordutredare i stället för den självskrivne Arne
Irvell, chefen för Stockholms mordkommission!!)
är och förblir lika skrämmande vaije gång det
påtalas.
I sin lilla brösttonslitania ligger Holmér
mycket fjärran från sanningen; det blir inte ens en
tavelträff. För den svarta sanningen är ju att Holmér
inte befann sig i Borlänge utan tvärtom någonstans i
Stockholmsområdet med etablerade tentakler in till
Stockholmspolisens ledningscentral, där bland
andra Roland Åkesson såg till att Holmér aldrig
efterspanades (!) under mordnatten. Skulle Holmér
inte ha varit aktiv under hela denna stora natt? Prat.
Det är ju därför som Borlänge-alibit så in
absurdum måste upprätthållas. För när det står klart
att arrangemangen kring mordet på statsminister
Olof Palme låg i händerna på Hans Holmér, ja då
kan - som PALME-nytt skriver på annan plats - den
svenska staten tippas på tippen.
Men nu v e t alltså hr Maijasin att det påstådda
förhöret med receptionschefen Maj Lundén på
Scandic Hotel i Borlänge är rent påhittat skoj, och
därmed har han alltså möjligheten att slå näven i
bordet. Kanske.
Holmér: Ja, mordexpertema kom inte in första
natten. Jag har hört att dom blev uppringda först på
morgonen efter. Det är naturligtvis alldeles
vansinnigt.
Så långt Holmér. Det svider i mitt hjärta då jag
hör denna dubbla, trippla, hycklande lögn! Det var
ju Holmér själv som såg till att B-laget kallades
in, inte A-laget. Vem mer än Holmér skulle ha
kunnat ge order om att chefen för
mordkommissionen Arne Irvell inte skulle kallas
in? Snabba order i ett sekundläge kan minsta
polisassistent tvingas ge. Men en genomtänkt
kontraorder kan endast högste chefen utfärda.
Och Holmér ledde mordarrangemangen från
första stund. Från stunden före första stund.
Det verkar som om den kvinnliga norska
reportern hade en liten aning om detta. En liten
undring. SA.
4/96:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
