Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
”Tycker du
att jag ska
bli polis?”
Det här arbetet med att ge ut ett nyhetsbrev
som PALME-nytt är ju så mycket mer än
att en gång i månaden redigera sexton
sidor. Ibland känns det som om detta vore
det minsta arbetet.
Där är hela administrationen med tryckning och
etikettskrivning och adressering och kuvertering,
tidvis ett ganska avstressande tempojobb. Där är
telefonsamtalen som ska ringas, breven som ska
skrivas och postas eller faxas, till alla ovilliga och
ointresserade myndigheter.
Men där är, som en ständigt lika angenäm
ljuspunkt, kontakten med prenumeranterna och med
bokläsama. Ofta brev. ofta telefonsamtal.
Engagerade personer, oftast positiva. Sällan (alltför
sällan?) kritiska. Undrande, nyfikna, vetgiriga.
Är PALME-nytts lilla enmannaredaktion helt
enkelt en av de viktigaste upplysningsbyråema i
fallet Palme? Jag börjar undra om det inte är så.
För vem ska de intresserade vända sig till?
Myndigheterna? Där får de aldrig något
uttömmande svar, ofta inget svar alls.
Jag gick för ett tag sedan igenom
Marjasin-kommissionens inkommande och utkommande
post. Vad jag fann var att ytterst få personer över
huvud taget brevledes hade vänt sig till
kommissionen, och i den mån de hade begärt svar
fick de påfallande ofta svaret att ”brevet är
mottaget” vilket ju inte är något svar.
På annan plats visar jag hur de svenska
beskickningarna instruerats att dra med hartassen
över hela affären och påstå att ”allt är utrett”, vilket
för det första inte är sant. För det andra: o m
någon utredning värd namnet verkligen genomförts
har ju resultatet aldrig blivit tillfredsställande, från
myndigheternas eller den svenska statens synpunkt.
Tvärtom.
Jag har någon gång tidigare refererat till den
totalkritik som Edenman-kommissionen på sin tid
levererade, och jag återger nu här ett längre stycke.
Vi år förvånade över att verksamheten fungerade så dåligt. Man befann
sig i Sveriges största och mest välutrustade ledningscentral för
polisverksamhet. Polisen hade goda personalresurser till sitt
förfogande. Det fanns en nyligen utarbetad plan för polisinsatser vid
grova våldsbrott. Förutsättningarna för en effektiv ledning av
verksamheten bör ha varit goda. Det har sagts att polismännen drabbades
av handlingsförlamning på grund av situationens allvar. En annan
förklaring som anförts är att verksamheten blockerades av inkommande
telefonsamtal. Dessa förklaringar kan vi inte acceptera. Polisverksamheten
skall fungera även i sådana situationer. Det går inte att förklara bort
att den främsta orsaken till bristerna år att de personer som närmast
”... inte skötte sitt arbete på ett godtagbart sätt" =
avsiktligt misskötte sitt jobb, är det detta
Edenman-kommissionen menar?
Alltnog, detta är ju inte mycket till tröst att sätta i
händerna på vetgiriga personer, här i Sverige eller i
utlandet.
De unga ringer
Det går inte en vecka utan att jag får samtal från
skolor och från elever. En gymnasist från en
Göteborgsskola ringer, två pojkar från ett läroverk i
Mälardalen faxar:
- Kan du hjälpa oss med information, fakta?
Den unga göteborgskan berättar att hon egentligen
tänker bli polis - är det ett bra yrkesval?
Jag svarar självfallet att det är ett utomordentligt
bra yrkesval: vi måste ha poliser, bra och hederliga
poliser - som de allra flesta förstås är redan i dag.
- Du säger, säger hon, att Holmér aldrig var i
Borlänge. Ja men i så fall...
Just det: i så fall tippar staten över och hamnar på
tippen. Göteborg och Mälardalen får böcker och
några PALME-nytt. Har de inte ringt några
myndigheter?
- Nej, det är ju dom vi misstror.
Just det. Det finns ingen vitbok, det finns inte ens
ett vitt papper där myndigheterna skulle kunna sätta
några tröstens ord på pränt: hur skulle det gå till?
Studerande ungdom får komma till PALME-nytts
redaktion, bra, ni är välkomna! (Hoppas jag inte
låter alltför mycket scoutledare).
Och sannerligen: vem skulle de ringa? Vilka
skulle de ringa? Ambassadören i Bonn (se annan
plats) som påstår att allt är sorgfälligt granskat?
Lena Hjelm-Wallén och Pierre Schori som påstår att
en krigsförklaring blir följden om jag får se
Lidboms förfalskade ”flygpapper”? Herr
chefsåklagaren Anders Helin som inte drar sig för
att citera ur ett påstått polisförhör med
receptionschefen på Scandic Hotel i Borlänge trots
att han vet att denna receptionschef sagt exakt det
motsatta i ett stort och odementerat
tidningsuttalande för lokaltidningen. Inte mycket att
ringa till, sannerligen.
Det ligger torr kall snö kvar på norrsluttningama,
det är nollgradigt biåsväder och jag känner mig
visst ruggig. Snön är sotgrå som min
Palme-verklighet.
”... inte skötte sitt arbete på ett godtagbart sätt...”
-ja, det är på kanslisvenska den yttersta kritiken.
Ett steg till, och staten får gå i moralisk konkurs.
”Vidare”, skriver Edenman-kommissionen,
”förefaller varken Welander eller Sandström Ide
allra högsta polischeferna under Holtnér!/ ha satt
sig in i hur arbetet Ipå ledningscentralen under
mordnatten/ förlöpte”. Men dessa båda, av
kommissionen i praktiken avpoletterade personer,
sitter i dag på exakt lika höga poster som den
gången! Total, möjligen aktiv, oduglighet
premieras.
Vad kommer Marjasin att skriva i sin
oktoberrapport? Sven Anér
hade att svara för ledningen av polisens insatser inte skötte sitt
arbete på ett godtagbart sStt.
4/96:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
