Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Juristeri
kring
”bröllopet”
oerhört smart av Holmcr alt arrangera
på det sättet.
SA: O nej, del var inte han, det var
Christina Jutterström som arrangerade,
det kan vi läsa i DN att del var hon
som hittade på det; jag är ironisk. Du
har naturligtvis rätt. Det här var ett
Hol mér-arrangemang.
GW: Ja. Och naturligtvis lyckades
Holmér, och Ebbe Carlsson som ju var
inblandad också, att få Jutterström att
tro att det var hennes idé.
SA: Det är en klassisk modell.
GW: Ja. Så del här är en sorglig
historia. Men det är bara ett av många
exempel på vilket inflytande Holmér
utövade.
Det som är slående med Holmér är
hans systematiska bedräglighet, även i
smådetaljer. I samband med
Åsheden-historien kan man ju också ta upp hur
han hösten 1988, efter Ebbe
Carlsson-avslöjandena, såg till att
uppmärksamhet fastes v id de s k
bröllopssamtalen.
Så här var det: Hösten 1988 låg
Holmér dels opinionsmässigt mycket
illa till efter skriverierna om Ebbe
Carlsson och om Holmér själv. Men
dessutom riskerade han all fällas i
domstol för olovlig avlyssning som
han hade beordrat.
Och en av de saker han då gjorde, för
att rädda sitt eget skinn, var att försöka
skapa ett opinionsläge som skulle visa
att det minsann var farliga terrorister
som avlyssnats. Och det valde han då
att illustrera genom att, dels i en
artikel i Dagens Nyheter och dels i sin
egen bok som kom hösten 1988, på
sitt eget subjektiva och ohederliga sätt
citera valda delar ur några
telefonavlyssnade telefonsamtal mellan
PKK-anhängare i Tyskland och i
Sverige. Som just avsåg att skapa den
här bilden av mord och terror. Och när
Holmér sommaren 1988 i Jan
Danielssons tyslnadspliklsutredning
blev utfrågad om han möjligen hade
gett Åsheden någon information om
innehållet i telefonavlyssning så säger
Holmér att självklart, jag kan ju
lagastiflningen, det har jag
naturligtvis inte gjort.
Strax efter kom alltså den här
artikeln i Dagens Nyheter, æh sen
PALME-nytt
kom Holmérs egen bok. Och då ska det
märkas alt han påstår alltså att han
berättade om dessa saker för Åsheden, i
samband med DBN-intcrvjuema, drygt
två år innan, vilket skulle göra att
brottet var preskriberat. Och att han
fick in den artikeln i DN alldeles innan
boken kom ut gjorde att han själv
kunde hävda att eftersom det stått om
del i DN så avslöjade han ingenting
nytt i sin bok.
SA: Det är ett fruktansvärt juristeri
det där.
GW: Ja, det är skamlöst, menar jag.
SA: När det gäller Holmér: hur ser
du på Borlänge-alibit, det som jag
väldigt hårt har drivit? Det skulle inte
förvåna dig om Holmér hade arrangerat
ett Borlänge-alibi, om jag ställer den
lågan?
Holmér kan inte längre förvåna
GW: När det gäller Holmér blir jag
inte förvånad över någonting.
SA: Jag återkommer till det som jag
mest har sysslat med men inte du,
nämigen vad som hände före mordet
-du måste väl antagligen ha fått en
känsla av att allting kunde inte hända
genom alt trycka på en knapp en minut
efter mordet? Utan att det måste ha
funnits preparalioner innan. Om inte
annat så är det ju en preparalion att det
slår en mördare på plats dit paret Palme
går? Det är ju en förberedelse så det
skriker om del.
GW: Ja, om vi säger så här. det
sannolika är ju att mordet var förberett.
Det innebär ju också alt även andra
förberedelser kan ha kommit till.
Exempelvis kan man ju fråga sig: kan
det ha förekommit förberedelser för att
skydda Palme? Men att det inte
lyckades? Det är en intressant fråga i
sammanhanget. Kan det till och med
ha varit så alt Palme själv blev orolig
och - jag ska inte dra hela indiciekedjan
här, men den är ganska lång och stark:
Om det nu var så att Palme kallades
till ett möte där han kände att han inte
kunde låta bli att träffa denna person
som hörde av sig för att överlämna
några dokument eller något annat av
det slaget. Men om han ändå var orolig
finns det ingenting som hindrar att han
själv kan ha bett om någon
skyddsövervakning för att han tänkte
att det kunde ha slagit fel eller var
intresserad av att den människan skulle
övervakas så att man fick se vad som
skulle hända.
Och det intressanta är, menar jag, att
om man läser bröderna Pouliainen,
"Inuti labyrinten”, så är den ju i
1/97:12
detaljerna myckel övertygande då det
gäller att konstatera att man på
ledningscentralen avsiktligt underlät all
ingripa.
Men däremot är del inte lika lätt all
förstå den oerhörda fräckhet som skulle
ligga bakom om strategiska personer
på ledningscentralen visste om att
Palme skulle mördas och att avsikten
med deras egna fördröjningar var att se
till att Palme-mordet var tänkt att ske
tidigare - detta studsar jag lite grann
inför. Och därför har jag lekt med
tanken, och jag lar upp den i boken
också.
Kan en specialstyrka ha
övervakat?
Man kan inte utesluta varianten att en
specialstyrka inom polisen kan ha fått
till uppgift att handha öven åkningen
av Palme.
SA: Just den kvällen?
GW: Den kvällen - på grund då av
att Palme själv kan ha sagt att jag är
orolig för vad som kan hända.
SA: Vad slöder du den teorin på?
GW: Ja, dels finns det
omständigheter som faktiskt redovisats
officiellt, om att under lunchen på
fredagen så tycks det ha hänt någonting
oroande för Palme. Under intervjun
med tidningen Statsanställd, efter
lunchen, var han orolig och ville inte
stå i fönstret med tanke på ”vad som
kan hända där ute”, om du kommer
ihåg?
SA: Jo, men han var visst på gott
humör under intervjun?
GW: Ja, men han kan ju ha känt oro
i alla fall. Det här får man då väga mot
att han alltså valde att gå utan
livvakter, vilket ju väckt förundran.
Men det som gör att man kan
överväga tanken på skyddsövervakning,
det är helt enkelt bl a del som skildras i
bröderna Poutianens bok, nämligen att
det skulle kunna ge en rimlig
förklaring till att personalen på
ledningscentralen, plus de
tillkommande högre cheferna, handlade
i tron att det fanns andra grabbar
utsedda att ta hand om det här, så här
skulle man inte springa i väg.
SA: Jag förslår, jag förstår. Men den
tanken har aldrig föresvävat mig. Det
är intressant.
GW: Ja. Det andra som är intressant
är alt flera av
walkic-lalkie-observationema är av den karaktären
-och det gäller både synobservationer
plus avlyssningar av radiotrafik:
DN-Ibtografen Åke Malmström, Siggcs
kompis Kjclle - detta att personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
