Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
Walls bok:
Jobbet tog
över sex år
skulle framträda med walkie-talkies,
och au dom skulle ha lätt
avlyssningsbar radiotrafik, ja är det
rimligt att tro att mördarna skulle vara
så fräcka att dom exponerade sig
alldeles hämningslöst? Ja, det kan man
ju tänka sig, och jag avskrivr inte den
möjligheten. Men det är minst lika
troligt, menar jag, att det skulle kunna
röra sig om en form av sådan
skyddsstyrka som blivit kallade att
hålla ögonen på statsministerns möte
med en person. Och dom vet att dom
kommer aldrig att bli åtalade för att
dom har sprungit omkring. Skulle
någon ha sett eller hört dom så händer
det inte dom någonting, utan dom är
bara där för att hålla en koll på läget.
SA: Kan du få åtminstone tre
grupper då? Snälla poliser och dumma
poliser och mördaren?
Behövdes alla walkie-talkies?
GW: Ja, i vilken utsträckning
mördaren skulle ha behov av
walkie-talkie-medhjälpare det är en öppen
fråga. Därför att om han har tid och
plats klara för sig så är det inte alldeles
nödvändigt för honom, även om det
skulle vara till viss hjälp.
Men man kan naturligtvis heller inte
utesluta att en polisiär specialstyrka
-och det här är spännande - att en sådan
styrka skulle kunna vara infiltrerad av
en eventuell mördarliga. Inte minst
med tanke på de kusliga avslöjanden
om högerextremism i poliskåren, och
högerextremistiska poliser, vars
göranden och låtanden inte har utretls.
SA: Där håller ju jag på med, i de
senaste numren av den här tidningen att
få någon intresserad för herr Östling,
till exempel. Del är ingen som är
intresserad av Östling.
GW: Ja, utan att gå in i konkret
diskussion kring Östling så är det
intressant att han är en av flera betrodda
poliser som kom att spela en aktiv roll
i själva mordutredningen - han försåg
ju Holmér och Ebbe Carlsson med
olika slag av specialutrustning.
SA: När du tar upp Palmes politiska
roll, vad säger du då?
GW: Ja, Palme hade blivit politiskt
isolerad. Dels inom partiledningen,
dels fanns det en alltmer aggressiv
borgerlighet som uttryckte ett starkt
missnöje med att Sven ge leddes av
honom. Det länns ett Palme-hat, del ar
ju väl omvittnat.
Men vad som inte lika ofta påpekas
är hur isolerad han var i sin egen
partiledning. Vi har ju l ex uppgifterna
som först presenterades av Björn
Elmbrant om besöket på Korsika av ett
antal ledande socialdemokrater där man
var orolig for att han inte skulle avgå
inom en snar framtid.
Och jag tror att det här också är
viktigt när man ska förstå varför
socialdemokrater i regeringsställning
reagerade som de gjorde efter mordet.
Det var inte så att mordet uppfattades
som ett slag mot själva partiet eller
emot den rådande linjen inom partiet,
utan snarare tror jag att många
-oavsett om de var omskakade och
chockade - ändå uppfattade det som att
mordet löste det problem som de hade
haft över sig en tid, nämligen hur de
skulle bli av med Palme.
Och att man säkerligen också, i den
mån man inte visste eller anade exakt
vad mordet hade utlösts av, ändå varit
väldigt orolig för alt Palme hade gjort
någonting som kännetecknats av hans
speciella sätt att bedriva politik och
som inte var lika med rådande attityder
längre. De kan ha frågat sig: varför ska
vi behöva dras med hans specifika
personliga negativa projekt osv? Nu
kan vi släta över och dra ett streck och
ägna oss åt det vi är intresserade av.
SA: Men, Gunnar, det är alltså så
-det här är ingen kritik - men å ena
sidan pekar du ut statsmakten, å andra
sidan lämnar du väldigt många trådar
fladdrande. Och det är väl naturligt att
det blir så i en sån här oändligt svår
historia.
GW: Att trådar är fladdrande?
SA: Ja, det sista vi talade om. Du
kan ju inte peka ut alla konkreta
bakgrunder, alla koncisa bakgrunder till
att mordet blev av.
Halva boken om Ebbe Carlsson
GW: Nej. Dels försöker jag belägga alt
mordutredning saboterades från högsta
ort och att inga känsliga saker fick
utredas, dels handlar ju halva boken om
Ebbe Carlsson-afiaren, med
koncentration givetvis på Rosenbads
roll i den affären.
SA: Jag rundar av: vad väntar du dig
för reaktioner från olika håll?
GW: Ja, det är mycket svårt alt
föreställa sig, jag vågar inte sia.
Men...
SA: Vad kommer Ingvar Carlsson
att säga från Tyresö?
GW: Ja, han hoppas nog att han inte
behöver säga någonting. Men det beror
ju på vilken uppmärksamhet det blir
kring boken. Men det finns så många
osäkra kort i det sammanhanget. Men
det allmänna läget för en
förutsättningslös debatt har ju
förbättrats. Marjasin har försvunnit,
och när de tidigare ansvariga inom
förundersökningsledningen också har
bytts ut så har man inte samma...
tjurskalliga envishet att säga att
utredningen bedrivs precis som den
ska, det är en ensam gärningsman, det
finns inga invändningar, det är en enkel
stolle, som man sa för ett år sen.
Nu har vi ett annat läge, så att jag
tror all det finns ganska bra
förutsättningar.
SA: Trots att Jan Danielsson sitter
kvar?
GW: Ja, jag har ju invändningar mot
Danielsson i buggningsutredningen,
men han tillhör de makthavare som
ligger betydligt mindre risigt till än
andra.
SA: Hur många år har du ägnat åt det
här?
GW: Sex och ett halvt år, åt själva
boken. Tidigare skrev jag ju
regelbundet i Internationalen sen
hösten 1987.
SA: Vad har tagit mesta tiden?
GW: Jag måste nog säga att en
förvånansvärt lång tid, kanske mesta
tiden, har egentligen gått ål till att
sortera fakta, strukturera argument,
slipa på framställningen. Det har tagit
över halva tiden. Mycket tid har det
förstås också tagit att samla
informationen.
SA: Eftersom jag personligen arbetar
på exakt motsatt sätt, med alla de
nackdelar som det sättet har, nämligen
att jag gör som vi sa förr i världen att
jag ”sätter en lapp i maskin”, så är jag
naturligtvis väldigt imponerad av det
sättet att arbeta. Jag kan tycka att det
här jobbet är väldigt besvärligt ändå,
även om man gör själva skrivandet,
och det eventuella tänkandet, snabbt
Att dessutom vara så enormt ambitiös
- det här ingen kritik utan tvärtom - att
man gör dessa funderingar,
struktureringar, omstruktureringar mer
eller mindre år ut och år in, det är ju ett
sisyfosarbete...
Jag hoppas som din nära kollega att
det verkligen bär frukt.
Sven Anér - Gunnar Wall.
1/97:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
