Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Röster om
böcker av
Sven Anér
Rosor och tistlar har samtidigt
kommit att överräckas till
PALME-nytts redaktör, strax
före pressläggningen av årets
första nummer. Jag återger
dem, inte i första hand för
rosornas eller tistlarnas skull,
utan för den eleganta analysen
ocli de spänstiga
spekulationerna.
Först Hans O Sjöström,
författare till bl a ”Klassens
ljus” där hans egen och bl a
Anna-Greta Leijons unga
socialdemokratiska elit får en
skildring som blivit klassisk.
Han skriver:
21.1.97. Sven! Tack för julklappen
-AJfären Borlänge. Jag läste den och
sedan läste jag Polisspåret som skam
till sägandes har blivit liggande här
hemma utan att bli ordentligt läst.
Sedan har jag tyvärr inte mer.
Det r möjligt att det jag nu säger
inte faller dig på läppen men jag tycker
att de här båda böckerna är lysande
litteratur och lysande samhällskritik.
Jag har själv försökt göra något
liknande som Polisspåret, alltså skriva
en roman mitt i ett skeende, men jag
har misslyckats just på grund av att del
har varit mitt i ett skeende.
Verkligheten har ju en tendens att
skena iväg åt alldeles fel håll. Därför är
det så upplyftande att se hur väl du
lyckas och hur fullständigt du drar med
och engagerar läsaren i din ihärdiga och
för det mesta hopplösa kamp mot
lopside.
Naturligtvis menar jag inte att du har
skrivit romaner i den gängse betydelsen
av det ordet, men litteratur är det och
sådan kan omfatta allt från rapporter
om pimpelfiskets ekonomi till
centrallyrik. Hur man än gör kan man
aldrig beskriva annat än ett litet utsnitt
av verkligheten. Huvudsaken är att
man lär sig något genom att läsa det.
Och det gör man verkligen genom alt
läsa Sven Anér. Du är heller inte det
minsta rädd för att, som del hette förr i
världen, ”bjussa på dig själv”,
blottlägga dina känslor, förhoppningar,
din ilska och din tro på att rättvisan så
småningom ska segra.
PALME-nytt
Samtidigt målar du upp ett storslaget
skrämmande porträtt av denna överhet
och alla dess drängar (æh pigor) som i
sin självgodhet aldrig kan erkänna del
minsta lilla fel. trots att de uppenbart
blir överbevisade om att de har fel,
dessa som aldrig är beredda alt sälla sig
ner oeh lugnt och sakligt resonera om
en fråga. Har man nått en viss position
kan man tydligen inte ifrågasättas.
Efter hand har det visat sig att de här
figurernas ställning blivit ohållbar,
ofta på grund av att de sysslat med att
tänja på sina ämbeten æh dess
privilegier. Man har en känsla av att de
lägger ner mer energi på sådant än på
själva arbetet. Holmér, Lindström,
Åhmansson, Marjasin, Almblad,
Ölvebro. Listan börjar bli generande
lång. Nu väntar vi bara på att
Danielsson ska rasa. Anna-Greta
Leijons fall trorjagären annan
historia. Alminslonc delvis en annan.
Hon gjorde sig skyldig till mycket
värre ministerstyre i affären med
lerroristatlacken mot den västtyska
ambassaden. Men då hyllades hon av
alla för sin rådighel.
Vad det gäller själva mordet och alla
konstiga lurer i utredningsarbetet vet
jag inte mycket mer än vad folk i
allmänhet gör: det stinker om
alltsammans. Ambitionsnivån i
mordspaningama har hela tiden varit
låg och fantasifullheten och
klantighelen has polisledningen
överträffar allt vad sådana ”knäppgökar”
som du och andra ens kunnat drömma
om att åstadkomma.
Men det är svårt att ha en
uppfattning om alla detaljer när man
inte har satt sig in i dem. Att
tidsangivelserna i samband med mordet
och larmet inte stämmer förefaller
ställt utom allt tvivel, att Holmérs
hotellvistelse i Borlänge är lindrigt
sagt märkiig är också klart. Och allra
märkligast är som sagt höga
vederbörandes fullkomligt sanslösa
slingrande och deras ihärdiga
saboterande av en vettig
mordutredning.
Jag råkade själv komma in i kanten
av en annan mordutredning, det så
kallade Ananda-Narga-mordet. Nu
minns jag inte vilket år det var, men då
hölls i alla fall en stor tribunal om
Afghanistan i Stockholm. Jag körde
deltagare i tribunalen från Arlanda till
olika hotell och lokaler i Stockholm.
Samtidigt försvann en av ledarna för
Ananda Narga-sekten spårlöst. Någon
månad efter tribunalen blev jag kallad
till polishuset, trots alt jag varit en
ganska anonym chaufför, och
1/97:14
utfrågades om vad jag hade sett. Då
fanns inte ens ett lik. På sommaren
eller möjligen sommaren därefter
åtcrläns liket i en sjö utanför Norrtälje.
Jag kommer inte ihåg om mördarna
logs, i så fall inte i Sverige. Hela
denna utredning sköttes lågmält,
diskret och professionellt. Jag blev
mycket imponerad.
När det gäller Palme är allting
tvärtom: buller och bång, övergrepp
mot kurder, bråk mellan polis och
åklagare, en bortsjabblad rättegång på
grund av undermåligt polisarbete, fi\a
idéer, hysch-hysch och ständiga
vredesutbrott mot folk som forstiker få
veta något. Var æh en förstår ju att
något är sjukt. Men riktigt vad del är
kan jag inte svara på och därför har jag
hålil lyst.
Till en början fick jag intrycket a\
att Hans Holmér försökte göra sig
själv till någon sorls de Gaulle-gestall
som skulle få till uppgift att leda
landets öden genom att sätta dil någon
oskyldig kurd. Den känslan har jag
ännu inte frigjort mig från, men
lyckligtvis tycks han ändå ha
misslyckats. Ser man emellertid på hur
politiken har utvecklats efter Palme så
kan man ändå undra oni det inte har
genomförts en sorts statskupp. Och
större delen av svenska folket finner
sig snällt i del, medierna är glada och
Göran Persson blåser hotfullt upp sig
mot allmogen för alt den inte ska
knota.
Nu ska man väl inte göra Palme till
någon ljusets ängel heller, men
skillnad är det. Därför är det så viktigt
med dina texter. Du visar oupphörligen
och outtröttligt hur det är, du avslöjar
hela samhällsstrukturen på ett konkret,
vardagligt plan æh visar upp vår
demokratis motbjudande inälvor. Det är
skrämmande, medryckande æh, som
sagt, alldeles lysande.
Många hälsningar! Hans O
Hans O Sjöström
PS: I Anna-Greta Leijons memoarer
står det, sid 229, att hon väcktes
klockan två på natten i sin hyrda stuga
i Sälen av två poliser som kom æh
knackade på. Inte heller då någon
mobiltelefon, alltså. Skulle det då ha
varit så omöjligt alt lokalisera
Holmér?
PALME-nytt ocli jag själv
tackar för inlägget! Just
omöjligheten att lokalisera
Holmér har för mig alltid varit
ett indicium på gränsen till
bevis. Ingen letade ju! SA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
