Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
”Det saknas grund för misstanke mot
någon polisman”
Utredningsmaterialet ger, enligt vår mening, ingen
anledning till erinran mot åklagarnas bedömning att
det för närvarande saknas grund för misstanke mot
någon polisman. Spaningsuppslagen finns kvar i
utredningsmaterialet och något eller några av dem
kan därför komma att få betydelse om nya uppgifter
ger anledning till det. Vidare är det självklart att det
- innan det blivit utrett vem eller vilka som begått
mordet - inte går att utesluta att mördaren eller
någon medverkande till mordet finns inom
poliskåren eller inom någon annan yrkesgrupp.
Beträffande frågan om den tid det tog för polisen
att komma till mordplatsen har vi vid vår
granskning inte funnit något som tyder på annat än
att de första polismännen kom till platsen inom ett
par, tre minuter efter mordet. Juristkommissionen
har för sin del kommit till samma slutsats.
Vi vill avslutningsvis än en gång understryka att
vår granskning och de slutsatser vi redovisat endast
avsett brottsutredningen i de delar den gäller
misstankar mot polismän och inte mordutredningen
i sin helhet.
I avgivande av denna skrivelse har Ragnar
Edenman, Thorbjöm Fälldin, Sven Gustafson,
Doris Håvik, Ivar Nordberg, Jörn Svensson och
Håkan Winberg deltagit. Sören Mannheimer har
varit förhindrad att delta i detta arbete.
På kommissionens vägnar
Ragnar Edenman
/Stefan Strömberg.
PALME-nytt uppmanar sålunda till läsning av detta
glatta aktstycke.
Och en påringning från en av de många aktiva
PALME-nytt-prenumerantema ger upphov till dessa
avslutande små reflexioner. Med den inledande
frågan:
VARFÖR tillsattes över huvud taget en
parlamentariker kommission?
Under tiden 19 mars - 4 december 1987, i åtta och
en halv månad, sitter alltså t v å kommissioner och
arbetar med exakt samma centrala materia, nämligen
utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.
Och de har praktiskt taget identiska direktiv på
denna centrala punkt (även om de skulle göra lite
olika perifera saker vid sidan om). Annars exakt
samma direktiv. Som sagt: varför?
Det naturliga hade givetvis varit att kommission
nr 1 först gör sitt jobb klart. Om detta visar sig vara
ett dåligt jobb tillsätts kommission nr 2.
Men här liksom förutsätts det att
juristkommissionens granskning inte skulle komma
att förslå? Underligt.
Konkret presenteras detta dilemma i
Edenmankommissionens sammanfattning, i
slutrapportens inledning (och läs nu noga!):
Den 22 maj tillsatte regeringen en
juristkommission med anledning av mordet
för att granska dessa frågor. Redan när
juristkommissionen tillkallades stod det
klart att en fortsatt granskning borde ske
under parlamentarisk medverkan. För detta
ändamål tillkallades vi den 19 mars 1987.
Underligt, som sagt. Redan vid sin konception
odugligförklaras juristkommissionen, är det så?
Är tidpunkten för Edenmankommissionens
tillsättning också intressant, den 19 mars 1987? Jo
då, det kan den visst vara. För bara några veckor
tidigare har Holmér lämpats ut; undras om han inte
formellt sitter kvar på någon sorts ”samarbets”-stol
eller liknande. I praktiken är han förstås borta.
Vad vill Ingvar Carlsson göra i det läget? Kan det
vara så att han är rädd för att juristkommissionen
ska lägga alltför stor skuld på Holmér och att det
därmed skulle skvätta även på Ingvar Carlsson,
Holmérs store och trogne tillskyndare allt sedan
måndagen den 3 mars då de i Rosenbad ingick
praktiskt taget fostbrödralag och Holmér fick
exklusiv rätt till hela mordutredningen?
Ett märkligt dribblande med två
kommissioner
Var det därför det kändes bra att tillsätta en
fogligare parlamentarikerkommission? Att detta
skulle ha förutsatts redan den 22 maj 1986, som
Edennmankommissionen påstår, tror jag inte är
sant. Borde inte detta i så fall ha framkommit i
juristkommissionens direktiv? Presidiet
Skaarstedt/Bergqvist noterar helt kort att
kommissionen har emellertid också till uppgift att
stå till förfogande för kompletterande
undersökningar åt den parlamentariska kommission
som tillsattes den 19 mars 1987 -
ingenting om att hr Edenman skulle ha varit påtänk
redan knappa tre månader efter mordet.
I själva verket öppnas förstås andra möjligheter.
Säg att Ingvar Carlsson över huvud taget ville sätta
press på juristkommissionen att inte hitta några
allvarliga farligheter? Vilken bättre medicin än att
under nästan hela 1987 låta Edenman hålla tummen
på ögat på juristkommissionen: passar ni er inte,
så...
Eller, som antytts ovan: var det helt enkelt
Edenmankommissionens jobb att kontrollera att
inga farligheter inträffade i just polisspåret? Lars
Borgnäs avgörande viktiga Kanalen-program i
ljudradion hade just böljat sändas när denna helt
omotiverade parlamentarikerkommission tillsattes;
bäst att stämma i bäcken?
Men Palme-nytts läsare gissar lika bra som dess
redaktör. Naturligtvis stinker hela saken, med
blandade odörer. Stank brukar förflyktigas. Men
inte denna.
Sven Anér
3A/97:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
