Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
PALME-nytt
Gunnar Walls bok:
Varför hände
allt i sådan
rasande fart?
Förlagstexten till Gunnar Walls bok
MÖRKLÄGGNING (eller böcker, två
tjocka böcker!) sammanfattar på bl a
följande sätt tanken och tesen bakom
MÖRKLÄGGNING:
”Och fram träder bilden av ett mord som
de olika flyglarna i statsmakten egentligen
aldrig velat klara upp...”
Visst. Det är där saken står. ”...egentligen aldrig
velat klara upp...”
Detta är en beskyllning som borde vara
häpnadsväckande och som redan borde ha lockat
tidningsredaktörer att ta till de svartaste stenstilama.
Men på något egendomligt sätt - som ju inte minst
läsarna av PALME-nytt är medvetna om - väljer
dessa tidningsredaktörer att hålla tyst:
- Ja ja, fast det är över elva år sen nu... och så
djävligt kan det nog inte vara... och glöm inte
Christer Pettersson...
Kom i stället ihåg de verkliga huvudfigurerna. T ex
Ingvar Carlsson.
Det går att skriva olika bruksanvisningar rörande
läsningen av MÖRKLÄGGNING. En metod jag nu
ska försöka tillämpa är att direkt via det föredömligt
noggranna och utförliga registret plocka ut allt som
berör Ingvar Carlsson. Just detta register gör ju
Mörkläggning till en för framtida forskning
oundgänglig och ofrånkomlig skattkammare. Det är
endast hederliga och fristående enskilda skribenter
och utredare som gjort upp sådana register. Staten
-i den mån ”staten” över huvud taget publicerat sig i
ämnet - gör inga register, och när personer som
Holmér och Åsheden skriver sina böcker aktar de
sig noga för registrens fakticitet! Det är nog bara
den hederlige som konstruerar register. Som
Gunnar Wall, bröderna Poutiainen, Erik
Magnusson i ”Palmerapporten”, jag själv i
Polisspåret och Affärerna Chamonix och Borlänge.
Men över till Wall/Ingvar Carlsson. Och vad som
slår läsaren av MÖRKLÄGGNING är hur
förtvivlat fort allting går, hur allting tycks vara
förberett; det går på räls. Redan måndagen den 3
mars 1986 tar Ingvar Carlsson Holmér i sin
landsfaderliga famn vid ett möte på tu man hand på
Folkets hus i Stockholm. Och redan dessförinnan
har det onekligen dragits i trådar. Baresic ska
buggas mot chefsåklagare KG Svenssons bestämda
önskan (varför bugga en inlåst Baresic?), den saken
tas upp redan den 2 mars. Sverker Åström - som i
dag helt har glömt bort sitt högerextrema förflutna
-halkar in redan någon dag efter mordet, tillkallad av
ytterligt gode vännen Holmér. Och redan nu har
Ebbe Carlsson fixat den speciella livlinan mellan
DNs Jutterström och mordspaningens Holmér,
PKK-affären har rullat i gång med besök på det
kurdiska bokcafeet - allting löper gesvint och
elegant. Utom själva den faktiska
mordutredningen...
Första vardagen efter mordet, alltså måndagen den
3 mars 1986, tycks för Holmérs del ha inletts med
ett formellt möte på tjänsterummet - med Ebbe
Carlsson! Ebbe C är sålunda väl etablerad redan i
starten (fast han aldrig tjuvstartade i Chamonix;
detta är ju en ren skröna). Han sitter hos Holmér
för att ”få fart på den delen av utredningen som
gällde Olof Palmes personliga krets, de motiv och
misstankar som kunde finnas där”. (Detta blev ju,
som Wall påpekar, inte alls fallet. Det lilla som
gjordes, av Holmér och Tommy Lindström, blev
knappast ens registrerat. Om det ens någonsin
existerat.)
Till Jan Danielsson har Holmér sagt, skriver
Wall, ”att samtalet med Ebbe under
måndagsförmiddagen direkt ledde till ett möte
senare samma dag med Ingvar Carlsson.”
Holmér: ”Han tog emot mig i Folkets hus på
måndag eftermiddag nån gång vid 18-tiden. Då
hade han nyss valts till ordförande i
socialdemokratiska partiet”.
Först är Ingvar Carlssons statssekreterare Kjell
Larsson närvarande vid Folket hus-mötet, men
sedan fortsätter hrr Carlsson och Holmér på tu man
hand. Holmér säger sig ha bekymmer om Säpo
som tjuvhåller på uppgifter om PKK, men
spaningsledaren får tröst och stöd från den nyblivne
partiordföranden. Wall sammanfattar denna
situation - som naturligtvis doftar ministerstyre,
förberett ministerstyre, så att det skriker om det:
... åtminstone nu, tre dagar efter mordet, har Ingvc
Carlsson definitivt beslutat sig för att lägga ansvaret
för mordutredningen i Holmérs händer och att
öppna alla tänkbara dörrar åt honom. Därmed är det
klart att länspolismästaren, vid sidan av den nye
statsministern, blivit den verklige politiska
nyckelfiguren i den chockartade atmosfär som
uppstått i nationen efter Palmes död. Men Holmér
är rädd för att förlora initiativet. Och bland det
första han tar upp med Ingvar Carlsson är att säpo
måste kväsas.
Gunnar Wall har anslagit tonen. Han har
presenterat en mordutredning som aldrig haft och
aldrig skulle komma att få som syfte att gripa den
verklige mördaren, de verkliga konspiratörerna.
Syftet har i stället varit smart politiskt, med herrar i
Rosenbad som duktiga fixare: nu ”löser” vi det här
mordet på bästa och listigaste sätt så att alla blir
nöjda...
Vad borde då Ingvar Carlsson ha gjort, för att
hans position som blivande statsminister kunnat
framstå som glasklart hederlig? Var det inte bra att
han stöttade Holmér, även kanske något vid sidan
3A/97:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
