Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Gick i taket?
av regelverket?
Nej, det var inte bra. Naturligtvis kunde - och
borde - den samlade regeringen ha anslagit resurser
till en omfattande och välskött polisutredning, men
det borde ha varit den tekniskt polisiärt
osakkunnige Holmérs syssla att begära sådana
resurser samt därefter ställa dem till proffsiga
kriminalutredares förfogande, punkt och slut. 1
stället accepterar Ingvar Carlsson, utan minsta
tvekan eller övervägande, Hans Holmér som
fantomsheriff vid Dekorima - det är här allting
redan har gått snett. Efter Folkets hus-träffen går
ingenting att ändra. Lik en atlantångare med många
sjömils bromssträcka rullar ”utredningen” vidare,
och inte ens sedan Holmér ofrånkomligen måst
lämpas åt sidan sker någon avgörande ändring.
Ännu när detta skrivs, en solig marsmorgon 1997
på Hjelmbergstorpet, är situationen densamma; ett
kusligt famlande bland falska, bland dolda spår.
Gunnar Walls skildring av de första
beklämmande marsdagarna 1986 är utförlig, och
den är skakande. T ex av hur nära det var att
Holmér fick papper på att han var inte bara
spaningsledare utan dessutom chef för hela den
svenska säkerhetspolisen och därmed ett tuppfjät
från svenskt diktatorskap! Fanns ett sådant papper
skrivet? I förhör inför Jan Danielsson är herrar som
Harald Fälth och Johan Munck benägna att
bagatellisera ärendet, men vid senare vittnesförhör
under ed vaknar ett och annat samvete, och ”i
tingsrätten erkände Munck att det var han själv som
hade utformat det skriftliga underlaget till det
regeringsbeslut som skulle tas om rikspolischefen
konstrade”. Men, konstaterar Wall,”nu blev det
inget regeringsbeslut eftersom /rikspolischefen/
Romander lovade att gå med på vad som helst för
att undvika att Holmérs maktställning över säpo
formaliserades av regeringen”.
Men under hand lovade Romander att Holmér
skulle få all den Säpo-hjälp han behövde, och så
kunde Holmér vara nöjd. Fast det var alltså inte
långt ifrån: hur hade inte Holmér kunnat utnyttja
detta Säpo-carte blanche? Det får bli en hypotetisk
fråga. Hypotetisk liksom den Munckska skrivelsen,
vilken tycks ha strimlats sönder och samman,
aldrig påträffats.
Men, med eller utan detta papper, lät Ingvar
Carlsson Holmér bestämma. Hur kunde en enkel
länspolismästare sätta sig på en statsminister?
Redan frågan känns overklig.
Ingvar C och Warmland - här har det
aldrig slutat att bränna till!
En av de viktigaste och aldrig formellt uppklarade
frågorna kring Ingvar Carlssons befattning med
mordutredningen och Ebbe Carlsson-affären
presenteras nu av Gunnar Wall i
MÖRKLÄGGNING.
Frågan är denna: när blev Ingvar Carlsson
informerad om Ebbe Carlsson-affären? Denna *
blommade ju officiellt inte ut förrän den 1 juni
1988, men Ingvar Carlsson har i regeringens s k
vitbok påstått att han ingenting fick veta om Ebbe
Carlssons delvis statsunderstödda eskapader förrän
den 28 mars 1988. Men nu påstår den dåvarande
Holmér-livvakten och polismannen Sten Warmland
att Ingvar Carlsson nära fyra månader tidigare, eller
närmare bestämt den 8-9 december 1987, skulle ha
känt till inte bara Ebbe Carlsson-affären i stort utan
även Ebbe Carlssons påstådda framgångar med det
nyuppväckta PKK-spåret - samt gått i taket!
Ingvar Carlsson skulle, enligt
Warmlands referat av vad Holmér skulle
ha sagt under en bilhämtning, ha ”gått i
taket”!
Är saken viktig? Visst är den det. Otroligt viktig.
Därför att om Warmland har rätt skulle ju Ingvar
Carlsson ha varit djupt involverad i en
okonstitutionell privatledd extrautredning av mordet
på hans företrädare Olof Palme! En form av olovlig
kårverksamhet, helt enkelt. Och Carlsson skulle ha
vetat om denna affär i nära fyra månader utan att
reagera eller agera! Den 28 mars 1988 kan Ingvar
Carlsson, möjligen med viss rätt, påstå att han
agerade för att åtminstone försöka bromsa sin
namne Ebbe. Men att Ingvar Carlsson skulle ha
hållit tyst i början av december 1987 är och förblir
oförsvarligt och oförsvarbart.
Hur står saken nu då? Ja, läsning av Walls
dramatiska redogörelse rekommenderas. Men
självfallet förnekas Warmlands påstående av såväl
Lidbom som Ingvar Carlsson: hu nej, hur kan
någon tro något sådant!
Vilken är den faktiska sanningen då? Wall tar upp
några hypoteser som han en efter en förkastar eller
lägger på hyllan. Mest, nära nog helt, tror Wall
dock på Warmlands version. Om Ingvar Carlsson
av Lidbom fick informationer som gick ut på att det
nog skulle vara möjligt att än en gång lasta Säpo för
att mordet på Olof Palme hade kunnat utföras - ja,
då hade Ingvar Carlsson nog kunnat gå i taket av
politisk glädje. Förmodar Gunnar Wall.
Men här är vi långt uppe i den tunna luft som omger
detta statsministermord där det mesta tycks handla
om politik och smartness och om ”vad den sa om
den andra sa så”. Det fysiska och brutala mordet på
en statsminister förvandlat till ränker och intriger i
ränkernas och intrigernas Rosenbad.
Här har jag plockat ut endast två Ingvar
Carlsson-aspekter ur den långa katalog som Gunnar Wall kan
presentera. Läs själva - det handlar om sidorna
223-234 (Holmér och Säpo) och 421-431 (Warmland).
Det går över huvud taget mycket bra att läsa Gunnar
Wall i småportioner: ett kapitel eller en ännu kortare
småportion i taget. Läsaren viras snabbt in i den
”kokong av spänning” som jag skrev om i förra
numret av PALME-nytt.
Att hålla alla Palme-bollama svävande i luften
under läsningen av 980 sidor är inte möjligt. Men
det är inte Gunnar Walls fel. Felet ligger hos herrar
som Ebbe C och Lidbom och Ingvar C, herrar som
tänker snabbare, tänker i förväg, tänkte och tänker
mera oljat än blixten. Sven Anér
3A/97:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
