Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 PALME-nytt
Ahlenius
brev är
dynamit!
Här i het
repris!
Den II mars i fjol skrev
ledamoten av den diivarandc
Marja sin-kommis sio nen,
generaldirektören vid
riksrevisions verket Inga-Britt
Ahlenius, till sin ordförande
och begärde djupgående
kontroll av polisspåret i
Palme-affären. Ett dramatiskt
brev, ett djärvt brott mot
byråkratisk tradition.
Ahlenius skriven "/
Palineulredningen har framkommit
utomordentligt graverande
omständigheter vad gäller ett antal
polismans mer eller mindra nazistiska
sympatier och aktiviteter" och hon
konstaterar, i vitl görande klartext, all
’jxilisspårel liar aldrig systematiskt
granskats". Något Christer
Pcltcrsson-spår, eller annat spår än polisspåret
över huvud tagel, nämner Ahlenius
inte i sill brev till Marjasin, vilket
måste ha gått på total kontrakurs ined
den strax avgående ordförandens
uppdrag och intentioner.
Brevet återgavs i PALME-nytt nr 6 i
fjol. Till tjänst för nytillkomna
prenumeranter och som en påminnelse
till de förutvarande publicerar
PALME-nytt stora delar av brevet. Varför? Jo:
Det är så här kommissionen
tänker 1 dag, med Marjasin
bortsorterad. Kommissionen
följer polisspåret. Inget annat
spår är relevant. Och det är
skrämmande symptomatiskt att
Ahlenius brev aldrig återgetts i
något annat medium än i
PALME-nytt - det som inte
står I tidningen!
1996-03-1I
Sigvard Marjasin
Ordf i Palmckommissioncn.
Redan tidigt i höstas log jag i ett
telefonsamtal upp Irågan med dig om
kommissionens arbetsformer, eller
snarare kommissionens möjligheter att
verkligen och på ett meningsfullt sätt
granska polisens utredningsarbete. Jag
hade redan under våren funderat i dessa
banor, men del som verkligen fick mig
att reflektera över I rågan var bröderna
Pouliaincns bok - inte pga innehåll
eller slutsatser ulan pga att deras
genomgång på ett myckel tydligt sätt
visade på vilka resurser man måste
lägga ned för att ha den minsta
möjlighet alt verkligen granska
polisens arbete. Bröderna Pouliaincn
hade använt sin forskar- och
ulredningserfarenhet under liera år för
att klarlägga polisarbetet - del är svårt
all se hur ett än så skickligt sekretariat
och än så ambitiösa ledamöter i
kommissionen skulle kunna
åstadkomma något liknande. Min
något rubrikmässiga formulering den
gången var att arbetet egentligen borde
göras av den isrealiska revisionen
tillsammans med FBI eller Scotland
Yard. Delta var ett uttryck för
uppfattningen all en granskning av
polisens arbete - för att bli
framgångsrikt - måste göras med en
rcvisioncll ansats och i samarbete med
en organisation med golvkunskaper
från polisiärt utredningsarbete. (Jag tog
upp frågan återigen på vårt möte på
Rönnebcrga i liknande termer.) Jag
lovade dig redan vid samtalet i höstas
alt återkomma skriftligt med
synpunkter i frågan. Av mycket
personliga skäl har jag inte funnit lid
till detta. Min uppfattning i detta
avseende har emellertid förstärkts under
de gångna månadernas arbete och jag
skall nu - mycket pressad i tid av andra
engagemang - sätta mina synpunkter
på pränt. Del är desto viktigare som
jag inte kommer all kunna vara med på
kommissionens nästa möten pga en
utlandsresa
Kommissionens uppdrag är att gå
igenom brottsutredningen och göra
bedömningar och värderingar av
utredningsarbetet. Vi skall särskilt
granska det s k polisspåret.
Vi har säkert ett utmärkt sekretariat
och som fullgör sill arbete på cll bra
sätt. Det är emellertid uppenbart att ett
traditionellt utrednings- eller
kommissionsarbctc inte kan leda oss
någonstans. Vår arbetsmetod är att
följa i polisens spår, dvs tält efter i
polisens utredningar för att se om de
fullgjort sitt arbete godtagbart, om de
släppt ett spår för tidigt, om de på
någon punkt bort utreda vidare etc.
Redan här finns cll allvarligt metodfel:
vi arbetar själva på den nivå som
polisen arbetar. Del säkraste vi kan
5/97:10
säga om detta är att det generellt varit
fel, ertersom brottet fortfarande är
ouppklarat. Vi befinner oss på den
tekniska nivån, på produktiviletsnivån,
för att använda ett rcvisionelll uttryck,
dvs vi granskar om man har gjort dc
saker man har gjort rätt. Men vi frågar
inte om polisen har gjort rätt saker:
resultat- eller effektnivån. Det är också
så - vilket jag tycker är allra
allvarligast - alt vi bedömer polisens
insatser i konkreta fall utifrån ett slags
allmän rimlighetsbedömning. Vi
kvaliletssäkrar inte polisens utsagor
eller information, vilket är elementärt i
varje utredningsarbete. Vi har alltså
mclodmässigl redan från böljan gjort
oss tjll polisens fångar.
På vårt möte på Rönneberga
diskuterades bl a det s k polisspårcl.
Diskussionen ägde rum utifrån en PM
med ett stort antal spår till enskilda
polismän. /Del har från
kommissionens sida sagts alt antalet
dylika polismän är 174. Den PM
Ahlenius nämner är hemligstämplad./
Dessa spår avverkar polisen ett efter ett
- en syrlig anmärkning skulle kunna
vara att ju mer perifert ett spår
förefaller att vara, desto större nit. Men
något s k polisspår finns ju inte i
polisens utredningar - det är det
intressanta, och jag skall återkomma
till det senare i min PM.
Men först kort om bristen på
kvalitetsgranskning från vår sida av
polisens arbete, några exempel från
våra senaste möten. Vid diskussionen
om polisspårcl uppehöll vi oss ganska
länge vid vapenhandlaren Ö ICarl
Östling, PALME-nytls anm/ - han
som hade blindlamisopererats den 22
februari etc. Och där det fanns ett
läkarintyg om hans fysiska status.
Sekretariatets ursprungliga
formulering/slutsats var - i runda
slängar - alt läkarintyget gav honom
alibi och att det var rimligt att polisen
därmed hade upphört med vidare
spaning/ulredning. Vi hade en
diskussion vid bordel - framför allt med
deltagande av Hans-Gunnar Axberger
och mig själv - som gick ut på alt vi
borde "kolla” intyget, dvs
kvalilcLsgranska del, tala med läkaren i
fråga eller någon annan läkare. Del var
också så alt när vi llck läsa intyget så
fann vi att det var utfärdat 1992(1) och
alt det på intet sätt genom sin
formulering kunde fria Ö. Programmet
Striptease som sändes en söndagskväll
för någon vecka sedan hade emellertid
kvalitetstcslat, dvs kollat just delta.
Man hade då funnit att den läkare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
