Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Fakta finns
i papperen!
stor nntidshisloria. Niir stols den på
pränt?
SA: Om jag går lillbulca lill Pcrlti
också; jag sitter med våra tre böcker
framför mig; Vad har vi velat med
böckerna från början? Vi har ju inte
precis räknat med att vi ska bygga
några stenhus. Vi har knappasi ens
räknat med au få normal, hederlig
tjänstemannaersättning, eller vad jag
ska säga, för böckerna.
Jag får ofta den här frågan, och den är
ju viktig och begriplig;
- Vad fan håller du på och skriver
dessa böcker lör som inte leder till
något resultat?
Hur ser du, Pertti, på denna väldigt
skarpa, koncentrerade fråga? Vad driver
dig? Och Kari?
PP: Ja, den ursprungliga drivkraften
har ju varit helt enkelt att man vill
själv vela vad som ligger bakom. Man
vill skaffa sig kunskapen. Och när man
väl satt i gång med all arbeta med delta
är del svårt att säga att nu räcker det,
nu behöver jag inte veta mera. När
man ser att det finns möjligheter att
komma framåt. Det är den drivkraft
som gör att man kan hålla på år eller år
med samma intensitet.
SA: Jag brukar ju säga, för att falla
tillbaka på det enda yrke jag har haft
någon gång, att det är inte så jäkla
konstigt alt en journalist vill ha reda
på sanningen. Men det är många av
mina journalistkolleger som tycker att
det är konstigt; kan du inte göra
nånting annat? Kan du inte odla
jordgubbar eller nånting?
PP: Låt mig tillägga också att när
jag började arbeta med det här sent
1987, så var det ju en väldig frustration
och besvikelse hur stora media
behandlade den här saken, alltså bristen
på intresse. Med reaktioner bara från ett
fåtal personer som på ett tydligt sätt
ägnade sig åt det hän Lars Borgnäs på
radion, Maja-Lena Rådelius plus de här
vänstertidskrifterna på marginalen, du
också, Sven Anér, som över huvud
taget arbetade med det här. Och det var
ju lätt att avfärda då, æh det var ju del
man gjorde i stort sett från de stora
media. Och där fanns ju frustrationen
all man varken från den officiella
utredningen eller från de instanser som
bort granska dessa myndigheter log ett
kritiskt grepp på det hela.
PALME-nytt
SA: Om jag lar Gunnars bok, då,
som jag har följt från innan hans dotter
föddes, denna dotter som snart är
mogen för att börja i småskolan Idel
lieler deI nog inte i dag/ - du har hållit
på sammanlagt, ja det blir väl kanske
något längre än bröderna Poutiainen:
vad var det du stikle? Är del en för
banal fråga?
GW: Pcrlti æh jag har väl hållit på
ungefär lika länge. För övrigt kan jag
hålla med om allt vad Pertti säger. Och
sen kan jag väl lägga lill all jag tyckt
mig förstå att ett stort material om
Palme-ulredningen ändå har
publicerats av alla myndigheter. Och
trots alla försök att lägga locket på, så
har det ändå kommit fram väldigt
mycket. Och del här är ett sätt att
studera hur samhället egentligen
fungerar.
Alltså hur del svenska konkreta
samhället underSO- och 90-talet
egentligen fungerar, till skillnad från
den officiella bilden. Det har
varit en lektion i statskunskap och
psykologi som jag tycker har ett
egenvärde, alldeles oberoende av allting
annat.
SA: Ja. Om jag ska säga vad jag har
letat efter, sökt el ler, så är del - och det
gäller ju er också i allra högsta grad
-fakta, envisa jäkla gräsrotsfakta som i
ganska slor utsträckning, precis som
Gunnar säge., verkligen finns
återgivna om man letar i papperen,
äv en om vi inte kommer åt alla
papper.
Det har varit omöjligt att låta bli.
Och det har varit, och del ä r
spännande på något vis. Och det dyker
upp nya nyanser, nya valörer, nya
toner i det här hela tiden, som gör att
man inte blir något slags manisk
djävla stugsiltare som sitter och på
något vis samlar främmande frimärken.
PP: Jag vill instämma i det Gunnar
sa här - och som du också sa - att man
ska ge sig på detaljerna. Och någonting
som också fascinerade mig varatt
ibland sägs det ju att man ska lyfta
blicken och studera de stora
sambanden. Men ofta - och det tyckte
jag att jag märkte när jag arbetade med
det här - just genom att gå på djupet i
stället, och på detaljerna så djupt man
kan, det är då helheten och
sammanhangen avslöjas. Annars blir
det bara ytliga, svepande formuleringar
som kan vara vackra kanske. Men
genom att gå ner på detaljerna, då får
man ovedersägliga fakta, och där
avslöjas sen sammanhangen på ett
märkligt sätt.
SA: Ja - men Pertti, och Gunnar
med: det konstiga är ju att när vi
kommer dragandes med våra skitiga
fakta æh lägger dom på
reduktionsborden inför våra kolleger, så
är del som om dom inte lättar dessa
fakta heller! Vad säger Gunnar om det?
GW: Ja, det är ju helt enkelt så att
på något konstigt sätt har man på de
stora redaktionerna fattat beslut om au
inte salsa seriösa resurser på att följa
Palmc-utrcdningen. Så att delvis beror
det på att man inte är det minsta insatt
i saken. Och så fort det då kommer
fakta på bordet som strider mot
polisversioncn, då blir dom bara
förvirrade.
SA: Om man inte är det minsta
insatt - jag har sexton år bakom mig
som dagstidningsjoumalist. Gunnar har
lång erfarenhet som
dagstidningsjoumalist: vi var ju
tvungna att sätta oss in i grejen med en
gång! Man fick jobbet klockan 12,
æh klockan halv ett skulle man träffa
en höjdare eller någonting. Det fick ju
inte rara oss främmande. Vi fick ju
aldrig saga: Det där begriper inte jag!
GW: Ja men problemet, Sven, det är
när det kommer fakta som strider mot
vad man förväntar sig. Men jag tror
-æh det har ju visat sig också - att
utländska journalister som
försöker sätta sig in i r ad det här
handlar om, dom har inte svårt att
falla. Men det är just när det kommer
någon æh säger precis det som har
definierats ut från dagordningen, då
blir dom mycket förvirrade. Då tycker
dom bara att det är jättekrångligt
alltihop.
SA: Då tittar jag på min bandspelare
och finner att det här får vara slutordet
från Gunnar. Har Pertti ett slutord att
komma med?
PP: Ja, jag vill poängtera att del är
väldigt viktigt just det Gunnar sa au
såna sanningar, så kallade sanningar
som är etablerade som sanningar i
samhället, dom behöver man ju inte på
något vis bevisa om man återupprepar
dom utan dom accepteras som
sanningar. Men finns det en ny
sanning, som egentligen är den
verkliga sanningen, om den går på
tvärs med vad som har etablerats som
consensus, då måste man ha alla
möjliga sorters bevis för att kunna
hävda den ståndpunkten. Och det är just
det dilemmat vi har stött på här, tror
jag.
SA: Och då säger vi att vi fortsätter
att leta efter den nya sanningen, den
verkliga sanningen. Ni ska ha lack,
æh vi avslutar samtalet. Hej då!
Vid ordbehandlaren: Sven Anér.
5/97:14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
