Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
Norra Magasinet 24.2.1992.
Tomas Bresky: Om hovrätten 1989 hade fällt Christer Pettersson för mordet på Olof Palme hade det sannolikt
inneburit en lättnad för samhället, för Sverige. Men nu frikändes Pettersson, och jakten efter en mördare
fortsätter.
Trots sex års spaningsarbete och den mest omfattande mordutredningen i svensk rättshistoria, som hittills
kostat 300 miljoner kronor, står utredarna och stampar.
Det är inte att vara konspirativ att vilja granska en sådan utredning.
Till exempel talet om att inga spår är så noggrant utredda som de som pekat på att poliser skulle vara
inblandade. Vi har tittat närmare på ett sådant spår. Vi kallar det ”6”, och det börjar efter mördarens flyktväg.
Lars Borgnäs: Ja, här kom han alltså springande, mannen som just hade skjutit Sveriges statsminister nere på
Sveavägen, vid de där husen. Kvinnan som såg honom lade märke till att han höll på att stoppa ner
någonting, i en väska som han bar i handen. Han hade en svart rock som fladdrade kring knäna, den verkade
uppknäppt. Han hade tungt att springa, tyckte hon. Efter det här är han som uppslukad av jorden.
Senare iakttagelser av springande män kan inte alls sättas i samband med mordet med någon säkerhet. Här
slutar alltså spåret efter Olof Palmes mördare.
Sprang han in och gömde sig i något av husen här i närheten? Ja redan den frågan borde göra det intressant
att titta närmare på tipset om polismannen ö.
Han bodde visserligen själv på Södermalm, men han hade vid den här tiden nyckeln till en liten
enrumslägenhet i det här huset.
Lägenheten innehades av en vän och affärskamrat till Ö, en f d militär som var bortrest vid tiden för mordet.
Vem är då Ö?
I slutet av 70-talet arbetade han vid Stockholmspolisens Norrmalmsdistrikt och ingick i den beryktade
A-turs-piketen, en grupp på 7-8 man som var känd för sina hårdhänta metoder. Den upplöstes senare när antalet
anmälningar blev alltför stort. Ö knöts sedan till Stockholmspolisen och rikspolisstyrelsenen som
vapenexpert och expert på skottsäkra västar. Enligt ett tjänstgöringsintyg hade han ett närmast passionerat
intresse för vapen. Privat umgicks han i en krets av poliser på den yttersta högerkanten. Bland annat deltog
han, aktivt, i möten i en festvåning i Gamla stan som en vän och kollega till honom arrangerade för
Nomnalmspoliser. Där hölls föredrag av gamla nazister och fascister. Även ö höll föredrag. Arrangören, Ö:s
vän, var känd för sin hatiska inställning till Olof Palme. Det var han som på mordnatten ringde upp
Norrmalms vaktdistrikt och jublade:”Så dog den djävla fähunden!”
Några dagar före mordet togs ö in på Södersjukhuset i Stockholm och opererades för brusten blindtarm. På
morddagen, tio timmar före mordet, lämnade han sjukhuset, mot läkares inrådan, och åkte hem till sin bostad
på Södermalm.
Efter mordet kom det ett tips till Palme-utredningen om att Ö kunde vara inblandad på något sätt i mordet. I
tipset nämndes att han var fientlig mot Palme och att han var extremt vapenintresserad. Och utredarna hörde
också Ö och frågade vad han hade gjort på mordkvällen. Då sade han att han hade varit mycket dålig, att han
hade varit hemma i sin bostad, och att han hade haft sällskap med en annan person.
Med detta lät sig utredarna nöja. På hösten 1986 dök plötsligt ö upp i en helt annan roll i
Palme-utredningen. Han hade nu startat ett företag i säkerhets- och vapenbranschen och fick beställning på
kvalificerad utrustning av olika slag från ingen mindre än spaningsledaren Hans Holmér
Det gällde skottsäkert glas till Holmérs tjänsterum, avancerade kulsprutepistoler och
kommunikationsradioapparater till Holmérs personliga livvakter. Affärer som sammanlagt gick upp till över
en miljon kronor, exklusivt inköpt från Ö:s nystartade företag. Beställningarna gjordes vid sidan om alla
normala rutiner.
Mellanhand mellan Holmér och ö var en av Holmérs livvakter som Ö lärt känna under sin tid i
piket gruppen. Ö tog nu avsked från polisen och titulerade sig vapenhandlare.
Sedan Hans Holmér fått sparken som spaningsledare kom så småningom hans vän Ebbe Carlsson i gång
med sitt spaningsarbete längs PKK-spåret. Det blev då återigen ö som fick hjälpa till att skaffa in nödig
buggningsutrustning på kontinenten. Återigen med livvakten, som numera var Ebbes livvakt, som
mellanhand.
När Ebbe Carlsson-affären sprack, i tullen i Helsingborg i juni 1988, gjorde tullkriminalen också
husrannsakan hemma hos Ö. Och man gjorde häpnadsväckande fynd
Här inne, i Ö:s privatbostad på Söder i Stockholm, hittade tullarna en veritabel vapenarsenal. Det var mängder
av revolvrar - några var skarpladdade - det var pistoler, gevär, kulsprutepistoler, rökhandgranater,
granatgevär och tårgasvapen. Och massor av ammunition. Det låg på hyllor, i skåp och under soffor.
Nu var det inte så kosntigt att ö hade vapen hemma, han var ju vapenhandlare. Öch han hade också tillstånd
till de flesta vapnen. Men inte för alla Och han erkände också omedelbart olaga vapeninnehav och
vapensmuggling av pistoler, tårgasvapen och ljuddämpare. ........
Tullkriminalama hittade mängder av ammunition som enligt experterna inte rimligen gick att sälja för jakt i
Sverige. Den var avsedd att användas mot människor. Man fann också en kula som föranledde en kommentar
6/98:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
