Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
PALME-nytt
kategorierna. En kategori är alltså de mentalsjuka med liten kontakt med verkligheten. Det var de som försökte
skjuta, och i vissa fall med framgång. Sedan har vi en kategori som består av udda personer som känner sig
förfördelade av samhället och som kanaliserar sin vrede, sitt hat mot någon gestalt som får bära skulden och
så skjuter man denne. Och det är en mycket vanlig kategori. Om vi tittar på de här som jag granskat så gäller
detta t ex den som försökte skjuta Franklin Roosevelt, det gäller även senare figurer.
OS: Om du nämner katergoriema då, så kan vi komma fram senare till Palme-mordet? Har du någon mer? Du
har nämnt galningarna nu...
GR: Ja, neurotiker, paranoida.
GR: Sedan har vi en grupp som kan kallas politiskt medvetna när det gäller planerade mord för att
åstadkomma en politisk effekt. Och sedan har vi ytterligare en kategori som är ganska ovanlig, nämligen de
lejda mördarna. De finns också, t ex troligen den person som sköt Martin Luther King. Men det är en ovanlig
typ.
OS: Säger oss någonting av detta något om mordet på Olof Palme?
GR: Ja, det säger detta att det är väldigt lätt att tänka i konspirationsteorier, att man pressar udda element,
bevis, antydningar, rykten, därför att man vägrar att acceptera kanske en enkel trivial lösning. Detta innebär
inte att man kan avfärda konspirationsteoriema, naturligtvis inte, men man måste vara försiktig att dra några
slutsatser.
LB: Får jag fråga dig bara: uppfattar du det som svårare för polisen, när du har konstaterat detta, att ta fram
konspirationer än att hitta enskilda gärningsmän, enstaka gärningsmän, i de flesta fall? Är det tyngre, är det
mera mostånd från etablissemanget eller...
GR: Nej, det är faktiskt så att när det är fråga om konspirationer så har de ju nästan alltid avslöjats. Redan
Macchiavelli sade ju att det är väldigt svårt att begå mord genom en konspiration, därför att det är svårt att
hålla hemligt, det är svårt att få överraskningseffekt, och det är mycket svårt att hålla ihop gruppen efter dådet.
Så att det läcker nästan alltid ut. Och det är mycket ovanligt att man långt efteråt kan belägga en konspiration,
om denna inte har varit uppenbar från böijan. Tvärtom är det ofta så att tidiga konspirationsteorier ofta får
uppges i brist på stöd och bevis.
OS: Alltså, är det en generell slutsats att konspirationer löper mycket stor risk att spricka, i vaije fall efter
dådet?
GR: Ja det gör de. Om konspirationer lyckas så är det små grupper. Ju större och mer omfattande
konspirationen är, desto mindre möjligheter är det att dölja den.
OS: Om vi då skulle se på hur utredarna har blivit utredda i just fallet Olof Palme-mordet, Wilhelm Agrell. Det
finns alltså tre stycken, redan nu sex år efter mordet, så finns det tre stycken officiella svenska utredningar av
hur Palme-mordet har utretts. Det är alltså juristkommissionen, sedan Edenman-kommissionen med politiker i
och slutligen den särskilda utredaren Gunnarsson som tittade på Säpo - hur har dessa tre kommissioner skött
sitt jobb?
Wilhelm Agrell: Man kan säga att de har krattat i det här materialet med väldigt glesa krattor, om man ska
uttrycka det enkelt. Jag tror att alla som har suttit och sett det här programmet har känslan av att någonting
gick snett, särskilt under första året. Väldigt mycket som vi har pratat om här går tillbaka på ”ja, vi vet inte
vad som hände det första året, det blev väl inte gjort, saker och ting blev gjorda först 87,88” osv. De här
utredningarna, de tillsattes på ett tidigt stadium, mordet var ju inte löst när de tillsattes, mordet var inte löst när
de var färdiga med sin granskning. De hade rätt svårt att orientera sig vad det egentligen var de skulle utreda.
Det var mycket lättare när man skulle utreda Wennerström-fallet: Wennerström var gripen och därmed skulle
man utreda vad som hade hänt. Här fanns inget svar på några frågor, och det är ett genomgående tema i
framför allt juristkommissionens och Edenman-kommissionens rapporter, att de så att säga famlar runt och
vet inte riktigt vilken som är deras huvuduppgift. Juristkommissionen fastnar väldigt mycket i smådetaljer och
går inte in på den centrala frågan: vad gick snett under Hans Holmér? Edenman-kommissionen spårade ur på
ett stickspår och ägnade en stor del av sin energi åt att argumentera för inrättandet av en antitenoriststyrka,
vilket man motiverade med mordet på Olof Palme, som man inte ens vet om det var ett dåd av en
terroristgrupp.
OS: Sådana här utredningar, som tillsätts av establishmentet och där ledamöterna samt och synnerligen hämtas
ur establishmentet - drar dom sig för att grundligt undersöka uppgifter som skulle kasta en skugga över just
establishmentet?
WA: Ja, det är samma fråga som jag fick här tidigare, och det är samma svar, ungefär, nämligen att det finns
psykologiska hinder mot att komma fram till obehagliga sanningar. Sedan kan man ju då säga att på något sätt
9/98:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
