Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
PALME-nytt
uppskattat antalet till 700-800 som allra mest. FUN /min spärr/ bedömer att något
hundratal verkar vara en trolig siffra".
Men van som jag är, inte minst från min angenäma antikärnkraftstid, att i möjligaste
mån alltid gå till de ursprungliga källorna letar jag upp var Paues och Engman verkligen
har sagt. Det visar sig då att Paues i förhör hos FUN säger att ”man kontaktade personer
på olika orter som /min spärr/ i sin tur fick kontakta de personer som de ansåg sig
behöva för uppgifternas inhämtning. Man hade förbindelser med ca 100 personer över
tiden” - ja, det blir ju något helt annat och mycket troligare. 100 centralt placerade
personer har var och en sitt kontaktnät på säg 200 personer, dvs i storleksordningen de
22 000 kontaktpersoner Elmér nämner!
Och Engman säger att ”som mest var det 700-800 personer man hade kontakt med”
-ja, men vilka hade dessa 700-800 i sin tur kontakt med? Varför suddar Anders Björck
med hartassen?
(Som läsarna märker är det hela tiden en sanningskommission jag sätter upp som mäl.
Anders Björck är ingen sanningskommission!)
Ett märkligt inslag i Anders Björcks enmansteater (i FUN s betänkande och
vid presskonferensen) måste jag presentera, som exempel på den blandning av
ohederlighet och illvilja som på flera punkter kännetecknar FUN. Jag ska försöka hålla
mig kort.
Vid ett andra förhör med Elmér, då endast Björck och en sekreterare är närvarande,
berättar Elmér enligt den refererande protokollutskriften följande (jag fingerar några av
namnen, vilka dock alla är klart utsatta i protokollet:
Elmér lämnade också information om A A . Denne hade tjänstgjort inom
LM Ericsson på en låg befattning. Han hade bl.a. följt upp personer som åkte till
Östtyskland. A A hade engagerats av Elmér. A A hade varit ”blåögd”. A As
fru var vid denna tid sekreterare åt Carl Persson. Polisen tog därefter över A A i sin
organisation och befordrade honom. När han fick sluta hos Elmér blev han sårad och
tog med hemliga handlingar som han gav till Vinge. Carl Persson hade sedan använt
sig av delta material. A A hade varit ”assistent” hos Elmér men befordrats till
byrådirektör hos polisen. Det uppkom en ”lönehistoria” i förlängningen av att han fick
sluta hos Elmér.
Jag klistrar in det här utsnittet ur protokollet (FUN sidan 53), och jag tar mig
än en gång för pannan. Vad menar Björck med att återge dessa Elmérs klart slippriga
tankar?
Vem har gjort vad för fel? Var det fel av AAs fru B A att byta arbetsplats? Var det fel
att befordra AA? Var det fel att lämna handlingar till Säpo-chefen PG Vinge? Kan det
någonsin vara fel att ge en handling till en Säpo-chef? Elmér/Björck påstår att polisen
”tog över” Hedén; i sina memoarer säger Carl Persson, vid den här tiden rikspolischef,
att AA tjänstgjorde både hos försvaret och hos polisen samtidigt, som koordinator.
Väldigt få siffror rätt, sålunda, men en stank av gammalt groggprat och oförlösta
rancuner - nej så sannerligen om herrar av Anders Björcks kaliber utgör något
alternativ till den sanningskommission som måste, jag återkommer till det, utses snabbt,
snabbt!
12/98:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
