Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
15
dataloggen vet jag inte säkert. Bröderna
Pontiainen återger i ”Inuti labyrinten "
två olika dataloggar.
Dels inkommande telefonsamtal
till LAC, dels utdrag ur LAC:s s k
ambulanslogg. Finns - eller fanns
-ytterligare någon skriftlig datalogg?
Frågetecken, frågetecken.
Så här säger den konsult
juristkommissionen anlitade, intendent
Sven Persson:
- Skrivningen omkring 23.30 och
strax efter 23.30 är resultatet av en
värdering av all information som
lämnades. Med det där samtalet 23.28
(samtal nr 7 i avskriften) så var det väl
så att det inte var alldeles klart att
ambulansföraren /på 951/ lämnade
direkt då. Men det är inget som strider
mot att han var på plats då!
• Vad var det som gjorde det
tveksamt att han lämnade
23.28, som samtalet hittills
tolkats av både LAC och
polisen?
- Ja, det var vad han själv sade,
föraren. Jag har för mig att han sa ”att
han åkte på ett par minuter” eller något
sådant Det är ju litet oklart, Svårt att
tolka.
Maja-Lena Rädelius reportage avslutas
därefter rned återgivning av samtal 7,
sådant det vid denna tidpunkt förelåg. I
denna första version påslås ambulans
951 redan före samtal 7 ha varit i
kontakt med LAC, vilket kan stämma
med del "invinkningsanrop" som finns
noterat i LAC:s ambulanslogg kl
23.29.
Glöm
fröken Urs
markeringar!
Mycket är intressant i detta
reportage av Maja-Lena Rådelius
i Arbetet, från den 18 december
1987. Intressantast kanske att
Rådelius, med de polisiära
experternas samtycke, avfärdar
LAC-bandets värde som mordets
exakta kronometer.
Detta LAC-band, som alltid, av
alla inblandade myndigheter och
kontrollanter, betecknats som
bergsäkert och oavvisligt,
karaktäriseras nu av
juristkommissionens polisexpert
Sven Persson och av LAC:s
egen expert Leif Karlsand som
”att det inte var alldeles klart att
ambulansföraren lämnade direkt
då” resp som att ”en bra kopia
borde haft åtminstone två
kanaler” - det sistnämnda
uttalandet är närmast otroligt!
Hur kan en fast och trovärdig
parallellitet mellan händelse och
klockslag presenteras om inte
den presenterade kopian kan
uppvisa två parallella kanaler?
LAC-bandet reducerat till ett
litet Buttericks-trick ur
trollkarlens svarta väska:
simsalabim, så här gick det till!
Vad hände med Arbetets
reportage?
Blev det några ringar på vattnet
efter Arbetets avslöjanden?
Knappast. Det exakta utfallet är
svårt att återskapa nu tretton år
senare, men i min egen
klippsamling - som givetvis inte
omfattar hela dagspressen - hittar
jag inga ringar på vattnet Trots
att Maja-Lena Rådelius kom så
nära den faktiska sanningen, så
nära som det gick att komma
denna mörkläggningshöst 1987.
Och min stora, svarta fråga,
den som så ofta återkommer i
cover-up: palmemordet, får
förstås bli:
Vad har
granskningskommissionen gjort?
Vad har revisorerna gjort?
Granskningskommissionen
sväljer hela den
sammanhängande polislögnen,
23.28: ambulansen lämnar
mordplatsen.
2331.40: ambulansen anlänt
till sjukhuset
Kommissionen ställer inga
undrande frågor. Den fattar inte
ens att rapporterande ambulanser
är i första fallet 951, i andra fallet
912.
Revisorerna, Inga-Britt
Ahlenius ursprungliga båda
skötebarn, fattar än mindre.
2331.40 blir 2330.00, med den
revisionella kommentaren att det
har handlat om ”bra prestanda
för de inblandade systemen”.
Ahlenius hade i sitt ilskna brev
till Sigvard Majasin i mars 1996
krävt utredning av bl a ”att vi
skulle låta rekonstruera
ambulanssituationen”; i stället
skrev kommissionen under på
alla polisens lögner.
Är det så lätt, är det så
skrämmande lätt att dra en statlig
kommission och dess lejda
specialkontrollanter vid näsan?
Tydligen.
Har kommission och revisorer
läst Maja-Lena Rådelius
reportage från den 18 december
1987? En så dum fråga. De läser
inte tidningar. De frågar polisen
hur det gick till. Enklast så.
Sänds i ett kuvert till
Sven Anér
740 10
Almunge
1/00:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
